Laxfisket i Kalix älv
en undersökning om de rådande reglerna som styr laxfisket i Kalix älv uppfattas som legitima av sportfiskare och yrkesfiskare
I dag finns det många hot mot den vilda laxens överlevnad. Framförallt finns det tre stora hot mot arten: överfiske, föroreningar och miljöpåverkan (utbyggda älvar med kraftverk). Mellan 1970-talet och 1990- talet startade ett storskaligt fiske med nät och krok i Östersjön och den vilda laxen minskade betydligt i antal och arten blev hotad. Detta har påverkat både sportfiskare och yrkesfiskare och många entreprenörer har till exempel fått avsluta sin verksamhet och dessutom minskar turismen. Under 1990-talet skedde en rad regleringar av laxfisket med syfte att säkra den vilda laxens överlevnad. År 1993 blev bland annat blev fiske efter vild lax förbjudet innanför den inre restriktionsgränsen i fredningsområdet för Kalix älv. Fasta fiskeredskap förbjöds i älven. Målet är att säkra vildlaxens fortbestånd och få till stånd ett långsiktigt hållbart nyttjande av laxen som resurs. Den rådande fiskepolicyn, dvs. reglerna som styr fisket, i Kalix älv påverkar både yrkesfiskare och sportfiskare som den ser ut i dag. Dessa två grupper kan dock eventuellt uppfatta policyn på olika sätt. Den kan antas missgynna eller gynna någon av grupperna på bekostnad av den andre. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka om reglerna som styr fisket i Kalix älv, dvs. fiskepolicyn, uppfattas som legitim av både sportfiskare och yrkesfiskare. Den teori som använts i denna uppsats är David Beethams legitimitetsteori. Han behandlar tre dimensioner som måste vara uppfyllda innan man kan kalla något för legitimt. Den första dimensionen säger att makten ska rätta sig efter etablerade regler. Fiskeriverket innehar makten i detta fall. I den andra dimensionen sägs det att reglerna kan rättfärdigas genom de värderingar som delas av både de dominerande och de underordnade. För att ta reda på berörda parters värderingar har ett antal intervjuer genomförts. Den tredje nivån gör gällande att samtycke måste uttryckas offentligt. Den första nivån för legitimitet kan sägas vara uppfylld eftersom Fiskeriverket utövar sin makt i enlighet med uppsatta regler. Däremot uppfylls inte den andra och tredje dimensionen helt och hållet. Några av slutsatserna blir därför att ett antal av Fiskeriverkets regler inte kan ses som fullt legitima. Fiskeriverkets maktutövning kan därför inte ses som fullt legitim enligt Beethams legitimitetsdefinition.