Låtsade luffare eller verkliga vägmän
En jämförelse av luffarnas kommunikation i Vägen till Klockrike och Bröllopsbesvär
I denna uppsats jämförs kommunikationen mellan luffarna i Harry Martinsons Vägen till Klockrike och Stig Dagermans Bröllopsbesvär. Diskussionen förs utifrån ett kommunikationsanalytiskt perspektiv. Det som studerats är hur de båda författarna har använt sig av para- och extralingvistiska signaler för att få fram en naturlig samtalssituation samt om ordklassfördelning i samtalsspråket, repliklängder etc. motsvarar autentiskt samtalsspråk. Dagerman anklagades för att ha plagierat Martinsons luffare men uppsatsen visar att så inte skett vad det gäller samtalsspråket eller strategierna för att få fram en naturlig samtalssituation. Martinsons roman har en mer drömsk struktur där det autentiska samtalet inte får något utrymme medan Dagerman har framställt en mer realistisk samtalssituation.