Läs- och skrivsvårigheter inom religionsämnet
Syftet med vårt arbete har varit att undersöka och belysa hur man som lärare ska bemöta och stötta elever med läs-och skrivsvårigheter i ämnet religion samt redogöra för arbetsmetoder som förenar läs- och skrivsvårigheter och religionskunskap utifrån ett sociokulturellt och reformpedagogiskt perspektiv.
Vi har inspirerats av den kvalitativa intervjumetoden där reflektion och samtal får en djupare roll än den kvantiativa metoden. Våra intervjupersoner bestod av fem stycken verksamma lärare i mellanstadiet som undervisar i de samhällsvetenskapliga ämnena. Respondenterna arbetar på skolor i Malmö, Lund och i Staffanstorp.
Resultatet visade att samtliga lärare använder sig av olika arbetssätt och metoder för att stötta elever med läs-och skrivsvårigheter i religionsundervisningen. Det var vanligt förekommande att lärarna fick stöttning och hjälp i undervisningen av specialpedagog.
I vår slutsats kom vi fram till att texter och ämnesspecifika begrepp i religionskunskap ofta var svåra för elever med läs-och skrivsvårigheter att tillägna sig. Religionsämnet kan vara känsligt och svårt att undervisa om, då elever med olika kulturella bakgrunder möts i klassrummet och det kan uppstå problematiska situationer. Elever med läs-och skrivsvårigheter är i behov av lärare med bred kunskap om didaktiska metoder för att kunna stötta barnen i sitt lärande.