Läs- och skrivlärande i förskolan.
Syftet med vår studie är att titta närmare på hur pedagogerna i förskolan arbetar för att främja barnens läs- och skrivutveckling. Genom att vända oss till förskollärare och lärare mot yngre år fick vi ta del av deras skrivna berättelser. I berättelserna beskriver de hur de arbetar med läs- och skrivaktiviteter, vad som uppmuntrar till aktiviteterna samt vad som kan upplevas som hinder. Pedagogernas berättelser visar att högläsning och rim är vanligt i arbetet. Fokus i berättelserna ligger på att läs- och skrivaktiviteterna ska ske på ett lustfyllt sätt. Pedagogerna beskriver även att de genom att synliggöra barnens namn stimulerar till den kommande läsningen och skrivningen. De menar även att det är viktigt att uppmuntra barnen till att skriva både genom att skriva av text samt att pseudoskriva. I berättelserna fann vi att pedagogerna i meningsfulla sammanhang ska göra barnen uppmärksamma på skriften i barnens miljö. Pedagogerna menar i sina berättelser att neddragningar i förskolan kan bidra till att aktiviteter med läsande och skrivande blir lidande. Även förskolans tradition att inte lära barn att läsa innan skolstart samt brist på kompetensutveckling inom området försvårar. Forskningen börjar mer och mer enas om att det är av vikt att arbeta med både ljudmetoden och helordsmetoden. Vi fann dock i vår studie att pedagogerna inte arbetar så mycket med den fonologiska medvetenheten som forskningen förespråkar, men att det nämns att detta arbetssätt förekommer. Idag forskar man mer ur ett sociokulturellt perspektiv där samspelet är i centrum i lärandet. Forskningen säger att förskoleåldern är den tid som är mest betydelsefull i barnets lärande. Därför bör pedagogerna redan då arbeta medvetet för att stimulera den kommande läs- och skrivutvecklingen.