Långtidssjukskrivna kvinnors upplevelser av Arbetslivsintroduktion - med eller utan förberedande insatser
Långtidssjukskrivningar är ett folkhälsoproblem i Sverige liksom i hela västvärlden, ett problem som är mer utbrett bland kvinnor än bland män. Projekt Vitalis följde 312 kvinnor i Uppsala län som utförsäkrades och som före inskrivning i det arbetsmarknadspolitiska programmet Arbetslivsintroduktion (Intro) randomiserades till två interventionsgrupper samt en kontrollgrupp. Denna uppsats är en delstudie i Vitalis med huvudsaklig avsikt att jämföra studiedeltagarnas erfarenheter och upplevelser av Intro, beroende på om de ingått i Vitalis interventionsgrupper eller i kontrollgruppen. Vitalis genomfördes som en RCT med enkätmätningar vid fem tillfällen. I denna delstudie används enkätmaterial från två mättillfällen, vid projektets start samt efter avslutat deltagande i Intro, 6-7 månader efter projektstart. Deltagare i interventionsgrupperna upplevde insatser och aktiviteter i Intro som anpassade efter individens behov och förutsättningar i högre grad än dem i kontrollgrupppen. Utlandsfödda upplevde i högre grad än inrikes födda att insatser och aktiviteter i Intro var sämre anpassade efter behov och förutsättningar och mindre meningsfulla, samt att planeringen efter Intro var otydlig. Ensamstående upplevde i allmänhet sin tid i Intro som mer positiv och meningsfull än gifta och sammanboende. Andra resultat som framkom var samband mellan motivation till arbetsåtergång och självskattad hälsa. Resultaten visar att det finns behov av att utveckla det befintliga programmet Intro och att göra det mer individanpassat. Vidare behövs forskning för att närmare avgränsa vilken typ av förberedande insatser som långtidssjukskrivna kvinnor, och i synnerhet kvinnor födda utomlands, är i behov av för att bättre tillgodogöra sig den arbetsmarknadspolitiska rehabilitering som erbjuds efter långvariga sjukskrivningar.