Långsiktiga incitamentsprogram
Ökar de företagens lönsamhet?
Syftet med uppsatsen är dels att undersöka huruvida långsiktiga incitamentsprogram är lönsamma eller inte, och dels att ge förslag på hur långsiktiga bonussystemen bör vara utformade.Teoriavsnittet tar upp agentteorin där agentens och principalens roller beskrivs samt hur dessa aktörer effektivast kan samarbeta. Vidare fördjupas diskussionen kring hur företag enklast kanutforma incitamentsprogram för att kunna kringgå vanliga fallgropar. Avsnittet fortsätter sedan med att identifiera problem gällande programmens effekter på företagets långsiktiga utveckling. Slutligen diskuteras de olika räntabilitetsmåtten och alternativ till dessa som agerar måttstock vid bedömning av incitamentsprogram.Undersökningen är utförd genom en kvantitativ studie baserad på sekundärdata under sex år. Urvalet består av 20 företag inom industribranschen där tio uttryckligen har incitamentsprogram och tio som inte har incitamentsprogram. Data har hämtats via årsredovisningar som ligger som grund för mätningar av samband genom statistiska hypotestest.Resultaten från hypotestesten visar att det inte finns något samband mellan incitamentsprogram och högre avkastning/omsättningshastighet. Hypotestest har utförts för varje år samt ett test för en sammanslagning av alla åren. Utifrån resultaten från hypotestesten fastslogs att inget samband föreligger och utifrån detta har en modell kallad ?LTIP-triangeln? konstruerats som ett hjälpmedel till att fastställa vad som bör beaktas vid utformning av ett långsiktigt incitamentsprogram. Modellen tar upp aspekter som vad som bör mätas, hur belöningen ska se ut samt vad företagets chef de facto kan åstadkomma.