Lämpliga skogsbruksfastigheter
Om långa avstånd mellan skogsskiften efter fastighetsreglering
Property formationReallotmentJudgment on suitabilityForestry propertyForest lotStamp dutyFastighetsbildningFastighetsregleringLämplighetsprövningSkogsbruksfastighetSkogsskifteSkatteförrättningStämpelskatt
På Lantmäteriet har frågan funnits om hur enhetlig lämplighetsprövningen av fastigheter är gällande avstånd mellan skogsskiften. Denna fråga blev än mer aktuell efter att stämpelskatten på fastighetsköp för juridiska personer höjdes 2011. En enhetlig rättstillämpning blev då än viktigare ur ett rättviseperspektiv. Syftet med denna undersökning var därför att utreda rättsläget och tillämpningen angående om det efter fastighetsreglering ska få uppstå långa avstånd mellan skogsskiften inom samma fastighet och utifrån vilka kriterier denna bedömning ska göras. Undersökningen skulle också utreda om förrättningslantmätarna bedömer att s.k. skatteförrättningar där denna fråga är aktuell blivit vanligare.Huvudsakligen har tre metoder använts för att genomföra undersökningen: Rättsläget har undersökts genom den rättsdogmatiska metoden. För att få svar på hur lämplighetsvillkoren tillämpas i denna fråga och om förrättningslantmätare bedömer att skatteförrättningar blivit vanligare har en enkätundersökning genomförts. För att få en djupare förståelse för hur skogsbruket påverkas av långa avstånd hölls en intervju med en representant för Skogsstyrelsen.Om rättsläget kunde konstateras att det både finns goda argument för, och goda argument emot, att tillåta långa avstånd mellan skogsskiften. Det starkaste för är att längre avstånd normalt inte inverkar menligt på skogsbruket. Det starkaste mot är att de ombildade fastigheterna ofta inte blir lämpliga försäljningsobjekt. Slutsatsen drogs att rättsläget är oklart. Angående rättstillämpningen kunde konstateras att denna varierar avsevärt, både vad gäller tillåtna avstånd och vilka kriterier bedömningen görs utifrån. Bedömningen är inte enhetlig och riskerar att bli alltför subjektiv. Angående skatteförrättningar bedömde tillräckligt många förrättningslantmätare att dessa ökar för att en ökning ska vara trolig. Slutligen konstaterades att tydligare riktlinjer behövs, men att vägledande rättsfall krävs för att kunna ge sådana.