LVM-lagen
En kvalitativ studie om socialsekreterares svårigheter med tillämpningen av LVM-lagen
LVMSelf-determination rightsDetentionEthical dilemmasDiscretionsPowerMotivationPowerSocial workerLVMSjälvbestämmanderättFrihetsberövandeEtiska dilemmanHandlingsutrymmeMaktMotivationSocialsekreterare
Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) är en tvångsvårdslag och är den enda lagen som avviker från frivillighetsprincipen i socialtjänstlagen, vilket ger socialsekreterarna möjligheten att gå emot individens fria vilja. Studien syftar till att belysa de faktorer som kan bidra till vilka svårigheter socialsekreterare kan ställas inför i relation till LVM-lagstiftningen, individens rättssäkerhet och självbestämmanderätt. Syftet är också att problematisera socialsekreterarnas tillvägagångssätt gällande tillämpningen av LVM-lagstiftningen och om mål och syfte uppfylls. De teoretiska utgångspunkter som används för att kunna analysera det empiriska materialet är teorier om socialsekreterarnas handlingsutrymme och etiska dilemman som kan uppstå i relation till klienten samt teorier om makt och motivation. För att samla in det empiriska materialet användes semistrukturerade intervjuer med olika socialsekreterare, därmed fångades socialsekreterarnas egna erfarenheter upp kring arbetet med LVM i praktiken. Resultatet av studien har visat att det förekommer motsättningar i LVM- lagen eftersom det är en tvångsvårdslag där socialsekreterarna har makten att ta ifrån klienten deras fria vilja, samtidigt som hänsyn skall tas till klientens självbestämmanderätt och integritet. Socialsekreterarna i sin tur är styrda av den högre ledningens makt genom ledningens riktlinjer och direktiv, vilket både påverkar socialsekreterarna och klienten på ett negativt sätt. Motivationsarbetet med klienten handlar om att få klienten motiverad till att gå med på behandling vare sig denne vill det eller inte och förekommer i form av dold makt och hot, där klientens fria vilja inte beaktas. Tillämpningen av mål och syfte i LVM- lagen har visat sig skilja markant åt inom olika kommuner i Stockholms län, beroende på att det förekommer ett brett handlingsutrymme och en tolkningsbarhet i lagen samt att ingen standardmodell finns att följa.