Kvinnlig könsstympning - medborgarens autonomi kontra trygghet
vad bör staten göra?
WHO uppskattar att omkring 100 till 140 miljoner kvinnor i världen är könsstympade och att 2 miljoner flickor/unga kvinnor riskerar att könsstympas varje år. Den kvinnliga könsstympningen indelas i fyra olika katagorier beroende på ingreppets form och består av allt ifrån att delar av förhuden runt klitoris skärs bort till att klitoris, de inre samt de yttre blygdläpparna skärs bort för att flickan/kvinnan sedan sys ihop och endast har en liten öppning kvar för urin och menstruationsblod. Kvinnlig könsstympning är en gammal sed som har funnits i över 2000 år och baseras på gamla traditioner och sedvänjor och existerar främst i Afrika, i områdena längs med samt norr om ekvatorn. Könsstympning av kvinnor förekommer även i Asien och Mellanöstern. WHO, FN, Amnesty International samt många andra internationella organisationer har uppmärksammat den kvinnliga könsstympningen och arbetar för att förhindra att det sker. FN har stiftat att kvinnlig könsstympning är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Trots detta är inte kvinnlig könsstympning kriminaliserat i alla världens länder och lagstiftning saknas således. I Sverige har kvinnlig könsstympning kriminaliserat och är förbjudet av lag sedan 1982. Uppsatsens syfte är att utifrån genusteori, etik och moral samt teorier om vad staten bör göra ge en bild av den kvinnliga könsstympningen. Fokus ligger på könsstympningens innebörd, dess utbredning och konsekvenser samt möjligheterna att förhindra att ingreppen sker. Slutligen behandlas integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) förslag om obligatoriska gynekologiska kontroller av unga kvinnor för att förhindra könsstympning på flickor/kvinnor bosatta i Sverige. I uppsatsen funderar och diskuterar författaren kring eventuella lösningar på den kvinnliga könsstympningen. Sammanfattningsvis kan sägas att författaren anser att lösningen på den kvinnliga könsstympningen inte ligger i integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis (Fp) förslag om införandet av obligatoriska gynekologiska kontroller av unga kvinnor i regi av staten. De kan komma att ses diskriminerande och som ett statligt övergrepp och därmed också minskad autonomi och trygghet för medborgarna. Lösningen ligger i stället i att förändra de gamla traditioner och sedvänjor, som gör att kvinnlig könsstympning fortfarande utförs i många länder och på många kvinnor i världen. Först då traditionerna och sedvänjan har förändrats anser författaren att kan vi se ett slut på den kvinnliga könsstympningen.