Kriskommunikation för framtiden
en analys av svenska fallstudier inom kriskommunikationsområdet
KaosFörtroendeKrisOrganisationRisksamhälletPress and communication sciencesJournalistikMediaKommunikationSocial Sciences
Det uppmärksammas allt fler kriser som behöver kommuniceras och hanteras för att organisationer ska kunna upprätthålla en trovärdighet. På grund av dåligt utförd kommunikation vid själva kriserna kan förtroendekriser uppstå. Ämnesområdet kriskommunikation håller på att bli allt viktigare för professionella kommunikatörer att kunna hantera och vara kompetenta inom. Det professionella kriskommunikationsområdet och den svenska forskningen kring kriskommunikation kritiseras för att inte vara kumulativ utan av en mer repetitiv karaktär. Forskningen sker ad hoc och istället för att dra nytta av vad andra forskare har kommit fram till vid studier av tidigare kriser, uppfinner man hjulet gång på gång när man studerar kommunikationen kring varje ny kris. Uppsatsens syfte är att utveckla och förbättra kunskapen kring kriskommunikation till att bli mer kumulativ samt ge rekommendationer på vad som kan vara intressant att fokusera på i den framtida forskningen tillika med att ge praktiker nya infallsvinklar på ämnesområdet. Vi har använt sekundäranalys som uppsatsens övergripande metod. Stödmetoder som vi har använt är textanalys, komparativ och kunskapskritisk analysmetod. Den empiriska delen har bestått av fem moderna svenska fallstudier inom ämnesområdet kriskommunikation.Vi anser att vi genom komparativ sekundäranalys har kunnat utveckla och förbättra en rad fallspecifika kunskaper kring svensk kriskommunikation till att bli kumulativa och mer generellt gällande. Jämförelser av en rad teman och resonemang som dykt upp i fallstudierna har expanderat kunskapen om dem. Exempel på teman som behandlats i uppsatsen är: planering, snabbhet, öppenhet, samordning, informations- och kommunikationskanaler, kultur, språk, symbolisk kommunikation och globalisering. Vi kan emellertid i slutsatsen på grund av utrymmesskäl inte redogöra för all kunskap som kommit fram i analysen. Uppsatsen är utformad för att väcka tankar för vidare forskning kring kriskommunikation samt för att ge praktiker nya infallsvinklar på ämnesområdet.