Kostens utrymme i den svenska skolan
En studie i hur lärare i Idrott och hälsa undervisar om kost och hur det tar sig uttryck i undervisningen
Syftet med denna uppsats är att ge en ökad förstårelse för hur lärare inom det obligatoriska skolväsendet undervisar om kost inom ramen för Idrott och hälsa. Kost innefattas i det bredare hälsobegreppet, ett begrepp som det inte finns en entydlig definition av och som många lärare upplever som otydligt. Kost förekommer bara en gång i kursplanen för Idrott och hälsa vilket kan ha att göra med vår målstyrda skola där innehållsval lämnas till enskilda lärare.Vi har därför valt att undersöka hur lärare i Idrott och hälsa undervisar om kost, vilka metodval de gör, hur undervisning tar sig uttryck, vad de rekommenderar eleverna att äta samt hur undervisningen förhåller sig till Livsmedelsverkets rekommendationer. För att ge uppsatsen en djupare dimension har vi valt att knyta an en genusteori och undersöka om det förekommer skillnader mellan genus i ovan ställda frågeställningar. Vi genomförde en kvantitativ enkätstudie över internet där vi valde att skicka ut enkäter till fler än 500 lärare på högstadiet. Vi fick svar från över 120 stycken och resultatet visat att i snitt 9 av 10 lärare undervisar om kost och att de väljer att göra det i anknytning till praktiska och teoretiska lektioner. När det sker under teoripass så är det genom traditionell förmedlingspedagog. Två av tre lärare väljer att lägga ner mellan 1-6 timmar på kostundervisningen under ett läsår och vanligast är det att använda traditionella läromedel. Kostundervisningen knöts vanligtvis an till kostrekommendationer eller kost i samband med träning. De flesta rekommenderade eleverna att äta enligt Tallriksmodellen, en modell som bygger på att man ska äta allsidigt i rätt mängd. Allsidighet och variation var också ledordet när informanterna beskrev mer specifikt hur de rekommenderade eleverna att äta. Undervisningen förhöll sig därför inte helt efter vad Livsmedelsverket rekommenderar för bra kost, men mycket finns ändå med indirekt i Tallriksmodellen som informanterna anammat. Det finns skillnader mellan genus, men det är svårt att dra några större slutsatser om skillnader då vi har haft ett begränsat urval av informanter. Sammanfattningsvis tyder resultatet på att fler kvinnor än män väljer att inte undervisa om kost, men att de kvinnor som undervisar om kost gör det i större utsträckning per läsår.