Körsimulator
Dagens höga utvecklingstempo och komplexa fordonssystem gör det svårt och kostsamt att undersöka alla designparametrars effekt på förarmiljön. Vissa tester genomförs först vid förserietestning och förändringar blir således kostsamma och tidsödande. I takt med att datorsystem blir allt kraftfullare och kapaciteten ökar skapas större möjligheter för att med simuleringar tidigt i produktutvecklingsprocessen kunna testa och verifiera olika systemlösningar. Simuleringarna ger dock ingen information om hur en förare upplever fordonet i just den uppställning som simuleras. Användandet av en rörelseplattform kopplad till en körsimulator kan ge denna information. Rörelseplattformen har väldigt begränsade rörelser och för att dessa ska kunna simulera de rörelser som ett fordon genererar vid färd måste accelerationerna transformeras. I detta examensarbete gjordes detta genom att dela upp accelerationerna på en högfrekvent och en lågfrekvent del. Den högfrekventa ansågs kunna simuleras utan problem av plattformen medans den lågfrekventa skulle ge rörelser som sträckte sig utanför plattformens möjliga rörelser. Därför implementerades även ett system för att luta kroppen för att balanssinnet ska uppfatta en del av gravitationen som en acceleration. Användandet av delningsfilter gör dock att det kan uppkomma störningar och artefakter på signalen. Dessa fel kan över tid ackumuleras och orsaka en rörelse som inte sker kring origo. Detta kan ge effekten att riktiga rörelser inte ryms i den kvarvarande räckvidden och föraren upplever en felaktig rörelse. Detta problem åtgärdades med hjälp av en klassisk washout-algoritm vilken optimerades för att ge så verklighetsnära upplevelse som möjligt. Resultaten som presenteras här visar på ett system som har låg fördröjning och som ska ge en god beskrivning av upplevelsen. För att säkerställa detta bör dock empiriska tester mot ett fysiskt fordon genomföras.