Kör och vilotider inom yrkestrafiken
Nollvisionen är grunden i trafiksäkerhetsarbetet i Sverige. I Nollvisionen utgår man från att olyckor inte kan förhindras därför att människor alltid kommer att göra misstag. Förarna har ansvaret över att följa de regler och lagar som finns men även de som skapar lagar och regler samt bygger upp vår trafikmiljö har ett ansvar för att minimera risken för trafikolyckor. Det övergripande ansvaret ligger på Vägverket. För att få framföra ett tungt fordon krävs bl.a. att föraren har den körkortsbehörighet som fordonet kräver samt annan kunskap som är speciellt för just det fordonet. Dessutom så ställer lagstiftaren krav på föraren av tunga fordon bl.a. att föraren inte får köra hur länge han vill utan raster och dygnsvila. Ett problem inom yrkestrafiken med tunga fordon är att förarna bryter mot kör och vilotiderna, vilket resulterar i att det finns ett antal förare som potentiellt skulle kunna utgöra en trafikfara då de inte är tillräckligt utvilade. Det finns flera olika anledningar till att förarna bryter mot kör och vilotiderna. Ett exempel är att det ställs stora tidskrav på föraren när det gäller att leverera gods, föraren riskerar att förlora körningar om han inte ställer upp på att bryta mot kör och vilotiden och även att föraren tjänar mer pengar genom att bryta mot lagen. För att kontrollera förarna så använder polisen och andra kontrollmyndigheter sig av fordonets färdskrivare. Alla fordon aktiva inom yrkesmässig trafik och som har en totalvikt över 3500 kg skall ha en färdskrivare. Det är föraren som är ansvarig för att färdskrivaren fungerar och föraren är också skyldig att vid kontroll kunna visa upp färdskrivarblad där dennes kör och vilotider registreras. I Sverige är det jämfört med andra länder inom EU billigt att bryta mot bestämmelserna kring kör och vilotider. För att förenkla möjligheten att kontrollera förarna så kommer det från och med augusti 2004 att införas en ny lag om en ny digital färdskrivare som skall vara svårare att manipulera.