Kontaktmannaskap inom äldreomsorgen
en studie ur ett
anhörigperspektiv
Kontaktmannaskap är inte något nytt i vård och omsorgs sammanhang utan har länge använts inom bland annat psykiatrisk sjukvård. Detta är en arbetsmetod, som innebär att en ur personalgruppen i till exempel särskilda boendeformer får vissa uppgifter och ett ansvar gentemot en eller flera äldre. För att omsorgen om den äldre ska bli så bra som möjligt bör den bygga på ett samspel mellan den äldre, dennes anhöriga och personalen. Syftet med denna studie var att undersöka vilken betydelse kontaktpersonen i särskilda boendeformer har för anhöriga. Frågorna som ställts handlade om vilka kunskaper om och erfarenheter av kontaktmannaskap som anhöriga har. Kvalitativ datainsamlingsmetod i form av intervjuer har använts. Intervjuerna har genomförts med sex anhöriga till äldre, som bor i särskild boendeform. Analysen visar att anhöriga tycker att kontaktmannaskapet är ett bra initiativ och att kontaktpersonen har betydelse. Det finns dock brister som kan åtgärdas vilket skulle kunna innebära att kontaktpersonen får en större betydelse för anhöriga.