Könsneutral jämställdhetspolitik?
en analys av hur jämställdhet förstås i könskvoteringsdebatten
Svensk jämställdhetspolitik är traditionellt sett utformad i könsneutrala termer. Detta innebär att målet med politiken är att arbeta för lika rättigheter och skyldigheter, alla ska kunna utvecklas utifrån egna förutsättningar oberoende av könstillhörighet. Den könsneutrala utgångspunkten kritiseras av de feminister som anser att mannen är norm i samhället, vilket gör att kvinnan uppfattas som den avvikande. Kritikerna menar också att det finns en konfliktaspekt när det gäller frågan om jämställdhet eftersom män blir tvungna att avstå från makt till förmån för kvinnorna. I jämställdhetsdebatten för att öka kvinnors makt och inflytande har frågan om könskvotering diskuterats både i media och i riksdagen. I frågan blir konfliktaspekten tydligare eftersom kvinnor ska tillsättas på platser som tidigare tillhört män. Syftet med uppsatsen är att, med bakgrund av den feministteoretiska kritiken mot en könsneutral jämställdhetspolitik, undersöka hur jämställdhet förstås i riksdagsdebatten om könskvotering utifrån feministisk teori om relationen mellan kön och makt. De frågeställningar som besvaras är: Hur uppfattas jämställdhet i riksdagsdebatten om könskvotering? Hur förhåller sig uppfattningarna till den feministteoretiska kritiken och till den könsneutrala synen på jämställdhet? Materialet som analyseras hämtas från riksdagens hemsida och består av interpellationer och motioner. För att kunna analysera dessa används statsvetaren Carol Lee Bacchis metod ?What?s the problem?? Denna syftar till att få fram de underliggande värderingarna om vad som anses vara problemet. Utifrån metoden identifieras diskurser i materialet, inom dessa framkommer olika uppfattningar. Dessa analyseras därefter utifrån den feministiska teorin med fokus på kön och makt. De teoretiker som refereras är bland andra Maud Eduards, Helga Hernes och Malin Rönnblom. Deras teorier ligger till grund för analysen av hur jämställdhet förstås. Två diskurser identifieras i materialet, en mot och en för lagstadgad könskvotering. Gemensamt för båda diskurserna är att den rådande könsfördelningen uppfattas som ett problem. Hur jämställdhet uppfattas inom dessa skiljer sig dock i synen på kön och makt och vilka teoretiska argument som används för kvinnors deltagande. I den första diskursen suddas könsskillnader ut, kvinnor och män uppfattas som individer medan den andra diskursen betonar kvinnor och män som grupper. Jämställdhet uppfattas, inom båda diskurserna, som ett tillstånd med jämnare könsfördelning. En förklaring till denna uppfattning är troligtvis könskvoteringsfrågans kärna, det vill säga att ett visst antal från varje kön ska finnas representerade. Enligt Rönnblom är synen på makt endimensionell när jämn könsfördelning ses som ett tecken på jämställdhet. Det har dock visat sig att synen på makt är mer avancerad inom båda diskurserna än att vara kopplad till antal. Debatten som sådan, för eller mot lagstiftad kvotering, sätter jämställdhetsbegreppet i en kontext som gör att den könsneutrala utgångspunkten för jämställdhetspolitiken utmanas. Detta på grund av att den könsneutrala förståelsen hamnar i skuggan av synen på kvinnor och män som grupper med kollektiva intressen. I diskursen mot lagstadgad könskvotering försvaras den könsneutrala utformningen medan den, av majoriteten, kritiseras inom den andra diskursen. Den andra diskursen kan därför sägas vara mer förenlig med den feministiska kritiken än vad den första är.