Konfliktlösning vid familjetvister
När människor lever i relation med andra människor uppstår någon gång en konflikt, meningsskiljaktigheter är ett naturligt inslag i livet. Dessa kan dock hanteras och lösas på en del olika sätt, några sätt är mer konstruktiva och några sätt är mindre konstruktiva. Vid alla myndighetsbeslut som berör barn ska beslutet fattas utifrån vad som är ?barnets bästa?. Det efterlevs inte alltid idag, inte på grund av ovilja från samhället sida utan av okunskap och omoderna regelsystem samt utav brist på resurser. Detta leder inte sällan till att det är barnen som blir den största förloraren vid föräldrarnas konflikt. Det är dem som hamnar i kläm och det är långt ifrån vad som kan sägas vara ?barnets bästa?. Det är vi nog alla eniga om. Om du tänker efter så känner du säkert ett flertal föräldrar i din omgivning som är skilda. Kanske dina föräldrar? Kanske du själv? Hur löstes konflikten dessa gånger? Ett vanligt sätt är att lösa konflikten i domstol. Ett alltför vanligt sätt enligt min åsikt! Jag har på nära håll sett hur föräldrar påverkas och förändras i en rättsprocess, sällan till det bättre. Jag har som nämndeman vid Luleå tingsrätt tvingas ta beslut om ett barns framtid baserat på motstridiga utsagor från barnets föräldrar. Det är krig och bara en kan vinna tycks den allmänna inställningen vara. Det finns andra alternativ än en rättsprocess för att lösa en konflikt, till exempel samarbetssamtal och familjerådgivning, och jag ska se hur de är utformade och om problemet kan hanteras på ett mer konstruktivt sätt genom dessa metoder. Vidare vill jag också se om det skulle finnas behov av andra mer anpassade konfliktlösningsmetoder för att hjälpa föräldrar vid en skilsmässa, till exempel medling. Men hur skulle metoderna i så fall kunna förbättras? Vad skulle behövas förändras för att uppfylla kriteriet ?barnets bästa? vid myndighetsbeslut och vad skulle det i så fall krävas för insatser av samhället? Och sist men inte minst vad önskar de verksamma inom familjerätten, socialsekreterarna, se för utveckling? Mitt syfte är att försöka hitta några svar på dessa frågor. Mitt arbetssätt för att utreda frågorna i uppsatsens syfte utgår från den doktrin som finns inom området samt från befintliga lagrum i svensk rätt och i FN:s konventioner. Jag har även gjort en enkätundersökning som vände sig till socialsekreterare i landets alla kommuner. Av 290 kommuner så svarade 103 stycken. För att uppsatsen inte ska bli alltför omfattande så kommer jag inte att behandla vilka orsaker som kan ligga bakom en separation. Jag tar inte heller upp de samhälliga- och juridiska orsakerna eller de historiska förändringarna av ett äktenskaps upplösning. De resultat som jag sett med att använda sig av andra metoder än en rättsprocess vid konfliktlösning inom familjen är att de leder till både mänskliga och ekonomiska vinster och de uppfyller kriteriet ?barnets bästa?. Metoderna kan dock utvecklas för att bli ännu bättre i framtiden. De stora samhällsekonomiska vinsterna kan vara ett motiv för staten att på olika sätt stimulera kommuner att ge fler föräldrar tillgång till samarbetssamtal och medling samt att ge resurser för att göra dem effektivare. Vad som även framkommit under arbetets gång är att familjerättsmål inte borde avgöras inom rättsväsendet. Att handlägga dessa tvister i domstol är inte förenligt med "barnets bästa". Genom enkätundersökningen jag genomförde 2002, se bilaga 4 eller sid 39, framkommer det önskemål från socialsekreterares håll att en lagändring borde komma till stånd så att familjerättsmål inte ska handläggas i domstol. Återigen hänvisande till "barnets bästa", ett kriterium i svensk lagstiftning och FN:s barnkonvention som vi måste följa. Vidare framkommer det önskemål om vidareutbildning, metodutveckling, möjlighet till marknadsföring, samarbete mellan kommunerna, utvidgade samarbetssamtal, uppföljningssamtal och kompetenshöjning av personalen från socialsekreterares håll runt om i landet. Vad gäller samarbetssamtal och medling så är de båda metoderna lika i stort. De utesluter inte varandra, tvärtom. Medling är en konfliktlösningsmetod som skulle passa mycket bra inom familjerätten. Medling ger ytterligare verktyg till att lösa en konflikt och att nå en överenskommelse. Båda främjar kommunikationen mellan föräldrarna samtidigt som de måste ta eget ansvar för en uppgörelse. En uppgörelse som de ska leva med en längre tid. Detta leder till att överenskommelsen i större utsträckning efterlevs samtidigt som föräldrarna lär sig samarbeta. Detta gynnar i slutändan barnen varför jag anser att dessa metoder uppfyller kriteriet "barnets bästa"! Samarbetssamtalet skulle alltså kunna utvecklas och bli en ännu bättre konfliktlösningsmetod än vad den är idag. Jag tycker att i stort sett alla familjetvister borde lösas genom medling och samarbetssamtal inom socialtjänsten och i den minsta möjliga mån inom domstolsväsendet.