Kompletterande svensk undervisning i en stad i Europa
I denna uppsats behandlar jag hur svensk skönlitteratur och olika medier används i en klass i utlandet där kompletterande svensk undervisning bedrivs. Studien omfattar även elevernas uppfattning om svensk kultur och hur kultur förmedlas i undervisningen. Därtill har också elevernas attityder till språket granskats. Undersökningen omfattar kvalitativa intervjuer med en lärare och fyra elever. Studien visar att litteraturundervisningen utgår ifrån ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv vad gäller valet av litteratur. Eleverna läser texter, skrivna av kända författare, i deras lärobok och texter ur en antologi. Läraren väljer dessa läroböcker och annan skönlitteratur utifrån elevernas språkkunskaper och erfarenheter. Redovisningar av texter som eleven har läst är oftast skriftliga, vilket visar på en formell färdighetspedagogik. Dessa boksammanfattningar och redovisningar uppskattas av läraren och eleverna eftersom de anser att det är en bra förberedelse för Tisus provet, vilket behövs för framtida universitetstudier i Sverige. Eleverna läser ofta korta avsnitt av verk i stället för hela verk och få boksamtal och diskussioner äger rum på grund av tidsbrist. Läraren ser inte litteraturläsning som något enskilt ämne utan tycker att den är ständigt närvarande i undervisningen. Undersökningen visar också att elevernas kulturella och sociala liv präglas av svensk media, medan Svenska skolan präglas mer av en skriftkultur. Kultur sammankopplas med sociokulturella koder och eleverna har en ganska avgränsad och enhetlig uppfattning om svensk kultur. Enligt läraren anses andra kulturella värderingar, uttryck och livssyner vara svåra att förmedla till eleverna. Kultur anses också vara något separat som ska komplettera de övriga ämnesområdena. Elevernas attityder till språket och den svenska kulturen är positiva, vilket är en följd av föräldrarnas attityder till språket, samhället och kulturen.