Kan man inte kommunicera kan man inte heller spela ihop så
bra
en undersökning om ensemblelärares metoder för att skapa
lärande som främjar samspelet i pop/rockensembler
Syftet med vår undersökning är att beskriva och få en djupare förståelse i vilka metoder ensemblelärare på estetprogrammet, inriktning musik, använder för att skapa ett lärande som främjar samspelet mellan instrumentalister och sångare. För vår undersökning har vi valt att intervjua fem verksamma ensemblelärare på tre olika estetgymnasium fördelade på tre kommuner, två i Norrbotten och ett i Västerbotten. Vi planerade även att observera en vardera av ensemblelärarnas lektioner innan intervjun ägde rum. Observationerna nedtecknades med en observationstabell. Intervjuerna spelades in och skrevs ner ord för ord för att sedan sammanställas. I resultatet har vi gjort en sammanfattande analys för varje fråga där vi jämfört och valt ut kategorier från alla intervjusvar och sedan jämfört dem med de teorier och styrdokument som berörs i vår bakgrund. Analyserna visade att trygghet och instrumentala kunskaper främjar kommunikation som leder till ett gott samspel inom ensembleundervisningen på estetgymnasiet. De visade också att intervjupersonerna har olika metoder vad gäller deras ensembleundervisning. De var däremot överens om att när elevernas samspel är gott så blir lärarens roll mer handledande. Alla intervjupersoner undervisar i PRIK (Praktisk instrumentkännedom), en metod som enligt dem ger eleverna grundläggande kunskap i att spela olika ensembleinstrument samt bättre förutsättningar för samspel.