Källfördelningsanalys på delavrinningsnivå i Östergötland
Övergödning är ett av de största miljöproblemen i Östergötlands län. Övergödningsproblemet bottnar i en ökad tillförsel av kväve och fosfor från mänskliga aktiviteter till sjöar och vattendrag, vilket ger många negativa konsekvenser för bland annat den biologiska mångfalden. Syftet med detta examensarbete var att utföra en källfördelningsanalys för tre områden som inom olika övervakningsprogram uppvisat mycket höga eller extremt höga näringshalter. De tre avrinningsområden som behandlas är Svinstadsjön, Skenaån och Lillån (se karta i bilaga 3). En källfördelninganalys är en förteckning över, och analys av, vilka källor som bidrar till ett visst problem och med hur mycket varje källa bidrar till problemet. I detta fall är problemet de utsläpp av kväve och fosfor som sker till sjöar och vattendrag i tre avrinningsområden i Östergötland. Källfördelningsanalysen har i denna rapport utförts för de olika källorna: • Markläckage • Jordbruksmark • Skogsmark • Hyggen • Övrig öppen mark • Sankmark • Deposition på sjöytor • Utsläpp från stora punktkällor såsom industrier och avloppsreningsverk • Utsläpp från små punktkällor-enskilda avlopp Datatyp och beräkningsmetod varierar. Markläckaget har beräknats med hjälp av olika så kallade typhalter som anger värden för hur mycket fosfor eller kväve som lakas ut från olika typer av marker. Depositionen beräknades för kväve utifrån nedfallsmätningar gjorda av Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Insitut, SMHI, och för fosfor med hjälp av en typhalt. Utsläpp från industrier och avloppsreningsverk beräknades med hjälp av verksamheternas egna miljödata och enskilda avlopp med hjälp av statistik från SCB. Resultatet visar att det totalt från de beräknade källorna tillförs ca 10,3 ton fosfor per år till Lillån, till Skenaån ca 5,0 ton per år och till Svinstadsjön ca 0,8 ton per år. Det totala bidraget av kväve från de olika källorna till Lillån är 223,1 ton/år, till Skenaån 208,2 ton/år och till Svinstadsjön 13,8 ton/år. Beräkningarna av arealförlusterna för delavrinningsområden visar ett tydligt samband mellan hög andel jordbruksmark och hög arealförlust. För fosfor är arealförlusten mer jämnt fördelad mellan delavrinningsområden, men även där ses samma mönster mellan skogsdominerade områden och jordbrukstäta områden. Jordbruksmarken är den enskilt största utsläppskällan av både kväve och fosfor. Näst största källan för fosfor är de enskilda avloppen. För fosfor är dessa två de helt dominerande källorna. För kväve är enskilda avlopp inte en lika stor källa procentuellt och som andra största källa kan till exempel i Svinstadsjön ses sjödepositionen. Det finns dock en variation mellan delavrinningsområden i vilken som är den största källan.