Juridiska förutsättningar för odling av energiskog
Dagens energimålsättningar innebär ökad energitillförsel från förnybara energikällor vilket leder till en allt växande efterfrågan på mark. I en allt hårdnande konkurrens om markområdena tätnar intressekonflikterna i fysisk markplanläggning. Energipolitiska målsättningar fungerar även som incitament för den fysiska markplaneringen och kan därigenom få en avgö- rande betydelse vid eventuella intressekonflikter. De regler som stödjer en ändamålsenlig markplanering är utformade för att bemöta en mängd olika förutsättningar och markrättsliga konflikter. Syftet med denna uppsats är att utreda de juridiska förutsättningarna för energiskogsodling (Salix). Med denna ansats aktualiseras och begränsas arbetet till reglerna i PBL och MB som lägger ramarna för fysisk markplanering. En traditionell rättsundersökning har fungerat som metod för arbetet. Energiskog räknas som en jordbruksgröda vilket resulterar i en generös reglering för odlarna. Arbetet utreder även de materiella krav som odlaren är skyldig att följa. En argumentation för eller emot energiskog visar att lokaliseringskravet samt försiktighetsprincipen är grundläggande i avgörandet om markområden kan anses vara lämpade för salixodling. Andra hinder i form av markrättsliga intressekonflikter eller en förändrad landskapsbild kan försämra förutsättningarna för energiskogens utbredning i landet. Studien visar också hur energiskog som energikälla genom nationella målsättningar kan komma i konflikt med det kommunala markmonopolet.