Jämkning av bolagsledningens skadeståndsansvar. En komparativ studie av den svenska, danska och norska aktiebolagsrättsliga jämkningsbestämmelsen.
På senare tid har diskussionen kring bolagsledningens skadeståndsansvar mot aktieägare och tredje man uppmärksammats. Det har framförts kritik om att ansvaret är alltför strängt utformat och bör begränsas. Huvudregeln inom svensk skadeståndsrätt är att skadelidande ska försättas i samma situation som om skadan inte inträffat. Eftersom det i aktiebolagsrättsliga sammanhang inte sällan är fråga om betydande skador, främst på grund av höga skadeståndsbelopp och en vid krets av ersättningsberättigade kan emellertid ett alltför rigoröst upprätthållande av denna huvudregel resultera i orimliga skadeståndskrav. Lagstiftaren har ansett att jämkningsbestämmelsen i 29 kap. 5 § ABL utgör det rättsliga verktyg som ska komma till rätta med den intressekonflikten mellan å ena sidan skadelidandes intresse av att erhålla full ersättning för den skada han lidit och å andra sidan skadevållarens intresse av att undvika ett orimligt skadestånd. Uppsatsens syfte har varit att utreda hur den aktiebolagsrättsliga jämkningsbestämmelsen ska tolkas och tillämpas. Eftersom varken förarbeten eller doktrin har behandlat bestämmelsen särskilt ingående samt på grund av att praxis är knapphändig har ledning hämtats från den allmänna jämkningsbestämmelsens tillämpning samt utländsk rätt. Uppsatsen påvisar att samtliga jämkningsgrunder är starkt sammankopplade med varandra och det är nödvändigt att sätta dem i relation till varandra vid jämkningsprövningen. Under varje jämkningsgrund kan omständigheter som motiverar jämkning inrymmas och uppsatsen redogör för dessa förhållanden enligt såväl svensk som dansk och norsk rätt. Det har tydligt framgått att i samtliga rättsordningar utgör skuldgraden den omständighet som inte sällan motiverar jämkning, särskilt vid fall av ringa oaktsamhet samt det förhållandet att det finns flera skadevållare. Likaledes framgår det att förekomsten av en ansvarsförsäkring alltsomoftast utesluter jämkning. Uppsatsen behandlar också bolagsledningens skadeståndsansvar samt belyser det aktiebolagsrättsliga jämkningsinstitutets paradox. Avslutningsvis förs en de lege ferenda diskussion mot bakgrund av vad som gäller i de jämförda rättsordningarna för en mer ändamålsenlig och tydlig reglering.