Iraks politiska framtid
finns förutsättningar för övergång
till demokrati?
Uppsatsen jämför förutsättningar som råder för övergång till demokrati i Irak eller om etniska och religiösa splittringar omöjliggör detta. Frågeställningen besvaras med tre teorier. Hobbes betonar en stark centralmakt för att undvika ett allas krig mot alla. Dahl betonar institutioner som behövs för storskalig demokrati samt Lijphart tillgrips för att undersöka vilka förutsättningar som måste finns för samverkan i ett pluralistiskt, religiöst och etniskt land. Dahls förutsättningar för lika rösträtt vid det slutliga avgörandet uppfylls, allmän rösträtt har införts och regeringen har valts utifrån grundlagen. Idag kan folket inte avgöra ämnen som skall framföras på agendan och rätten att kandidera avgörs av religion. Den demokratiska processensaknar effektivt deltagande. Saknad av oberoende massmedia frigör medborgare politiskt. Attacker av Sunni- och militanta islamister hotar det civila samhället när utbildade människor flyr. Religiösa och etniska splittringar mellan Shia och Sunni hindrar demokrati. Iraks centralmakt är svag, den måste överföras till irakiska myndigheters när säkerheten medför, vilket ökar regeringens legitimitet. Nu dominerar den etniska- och religiösa identiteten. Lösningen kan vara ett pluralistiskt samhälle där religion skiljs från politik och gemensam irakisk identitet, ett allomfattande medborgarskap med möjlighet att avgöra vilka ämnen som ska tas upp. Kurderna är rädda för majoritetsförtryck av Shia, Kirkukfrågan är olöst, i vilken sunniterna har intresse av oljan. Lijphart förordar en koalition där alla ledare ingår med ömsesidigt veto. Minoriteters inflytande garanteras genom proportionalitet och visst självstyre. Slutsatser: idag är förutsättningarna små, Shia har majoritet i nio provinser och oljan fördelas över landet. Turkmener och Assyrier ingår inte i koalitionen. Kurdistan blir konfederation med självstyre för att motverka majoritetsförtryck. En lösning är att ge Shia, Sunni och Kurder framträdande positioner om de kan samverka, lite tyder på det. En lösning är ett civilt samhälle där religion skiljs från politik, vilket gynnar en gemensam irakisk identitet. Flerpartisystem kan även föredras på grund av de etniska och religiösa splittringarna. Bristen på samverkan kan leda till ett krigstillstånd alá Hobbes. En grundläggande förutsättning är en stark centralmakt som kan ge människorna fred. Politisk kultur tar lång tid att skapa. Religion och etnicitet försvårar allvarligt bildandet demokrati i Irak.