Intestinal clostridios hos vuxna hästar
HästEkvinClostridiumClostridium difficileClostridium perfringensPatogenesClostridium perfringens typ AEnterokolitAkutInfektionenDiarréHorseEquineClostridium perfringens type APathogenesisEnterocolitAcuteInfectionDiarrhoea
Intestinal clostridios, som bröts ut från det gamla begreppet ?colitits X? på slutet av 1970-
talet, är ett syndrom som drabbar hästar och många gånger är utgången fatal. Syftet med
denna litteraturstudie är att redogöra för etiologin, epidemiologin och patogenesen bakom
intestinal clostridios. Värdet av den komplexa koloniseringsresistensen och vilka riskfaktorer
som är viktigast för sjukdomsutvecklingen kommer även att diskuteras.
Clostridiaceae är en bakteriefamilj bestående av anaeroba bakterier, ofta sporbildare. Arterna
karaktäriseras av deras produktion av oerhört potenta toxiner med förmåga att framkalla
sjukdom hos både däggdjur och fåglar. De identifierade etiologierna bakom intestinal
clostridios är Clostridium perfringens och Clostridium difficile.
Symtomen vid intestinal clostridios är i det typiska fallet snabbt igångsättande av allvarliga
diarréer och om hästarna inte behandlas går de en snabb död till mötes. Sjukdom orsakad av
C. difficile har associerats till antibiotikabehandling och C. perfringens-orsakad intestinal
clostridios har huvudsakligen uppmärksammats hos hästar som exponerats för olika typer av
stresstillstånd. Det finns många riskfaktorer som verkar främja uppkomsten av intestinal
clostridios. Antibiotikabehandling, svält och hospitalisering är exempel på faktorer som kan
föregå tillväxt av clostridier i tarmkanalen.
Behandlingen består av understödjande terapi men antibiotikabehandling, fekal
transplantation och administrering av olika typer av probiotika kan mildra symtomen.
Slutsatserna som kan dras efter litteraturgenomgången är att de patogener som ligger bakom
intestinal clostridios hos vuxna hästar är C. perfringens typ A och C. difficile. Dessa bakterier
kan finnas i hästarnas tarm i icke detekterbara mängder även hos friska hästar och sjukdom
uppstår när den gastro-intestinala mikrofloran störs så mycket att koloniseringsresistensen inte
kan förhindra tillväxt av de patogena clostridierna. Efter toxinproduktion inträder allvarlig
sjukdom.
Den kliniska bilden är ospecifik och svår att skilja från eventuella differentialdiagnoser. På
grund av detta ska alltid provtagning för bakteriologisk odling och typning genomföras. Det
är väldigt viktigt att odla för både C. perfringens och C. difficile vid misstanke eftersom de
odlas fram med selektiva metoder som är specifika för de två olika bakterierna. Risken är att
man missar den ena arten om man väljer att endast odla för den andra.
Koloniseringsresistensen är antagligen viktigare än vad vi vet med hänsyn till att förebygga
och förhindra uppkomsten av intestinal clostridios hos hästar. Tyvärr är för lite forskning
gjord inom detta område och några klara slutsatser om den gastro-intestinala mikroflorans roll
och värde i skyddet mot clostridierna går inte att dra i dagsläget.