Initial redovisning av internt upparbetade immateriella tillgångar - en jämförande studie av IAS 28 och AASB
s Initial Accounting for Internally Generated Intangible Assets
Inledning: Internt upparbetade immateriella tillgångar har fått en alltmer betydande roll för värdeskapandet i dagens företag. Trots detta tillåter inte IAS 38 Immateriella tillgångar att dessa erkänns i balansräkningen. Författarna till Initial Accounting for Internally Generated Intangible Assets (IAIGIA) anser att detta medför att ett företags verkliga värde inte avspeglas i dess redovisning, och föreslår därför att en reformering av nuvarande standard bör genomföras.Syftet med denna uppsats är att jämföra förslagen i IAIGIA med IAS 38 för att konkretisera vilka skillnader i regleringen ett eventuellt införande av IAIGIA skulle medföra. Dessutom förs en diskussion om dessa förslag i ljuset av den aktuella debatten på ämnet. Uppsatsens huvudfråga formuleras som följer: Vilken är skillnaden mellan IAS 38 och Initial Accounting for Internally Generated Intangible Assets? Sekundärt ställs frågor om IAIGIA:s styrkor och svagheter, om förslaget utgör en tillfredsställande lösning på erkännandeproblematiken samt om det finns några andra lösningsförslag.Metod: Med utgångspunkt i en kvalitativ metodansats har de båda skrifterna IAIGIA och IAS 38 granskats samt jämförts, och utmärkande skillnader har tagits fram. I empirin har skrifterna sammanfattats under en konsekvent rubriksättning för att underlätta jämförelsen. Den teoretiska referensramen har sedan byggs upp utifrån aktuella artiklar inom ämnet samt grundläggande redovisningsteori. Med utgångspunkt i den teoretiska referensramen har IAIGIA analytiskt granskats för att besvara uppsatsens problemformuleringar. I slutsatsen sammanfattas slutligen det resultat som analysen givit upphov till.Teoretisk referensram: Inledningsvis i den teoretiska referensramen ges en sammanfattande beskrivning av redovisningens kvalitativa egenskaper, relevans och tillförlitlighet, eftersom dessa spelar en viktig roll i alla frågor som rör redovisning. Härpå skildras de argument och den utveckling som ligger bakom den nuvarande regleringen i IAS 38, vilket följs av en redogörelse av olika forskares syn på ämnet. Denna del utgörs av akademiska artiklar som sammanfattats och indelats i fyra rubriker. Under den första rubriken beskrivs implikationerna av den nya ekonomiska utvecklingen, det vill säga argument för att immateriella tillgångar har blivit viktigare. Därefter skildras fördelarna med att aktivera internt upparbetade immateriella tillgångar i balansräkningen, vilket följs av argument för motsatsen, närmare bestämt de problem som hävdas föreligga vid aktivering. Slutligen sammanfattas de lösningar på erkännandeproblematiken som olika forskare föreslagit.Empiri: I empirin sammanfattas de båda skrifterna IAS 38 och IAIGIA var för sig men med samma rubriksättning. Anledningen därtill är att de konkreta skillnaderna lättare ska kunna urskiljas. Först beskrivs de definitioner och kriterier som måste uppnås för att internt upparbetade immateriella tillgångar ska få klassas som en tillgång i respektive fall. Därefter skildras de omständigheter under vilka erkännande av internt upparbetade immateriella tillgångar i redovisningen kan ske, varpå en redogörelse av den värderingsmetod som premieras i respektive skrift görs. Slutligen presenteras de upplysningskrav som följer med de båda skrifterna.Analys & slutsats: I analyskapitlet ställs IAS 38 mot IAIGIA och de viktigaste skillnaderna tydliggörs. Dessa olikheter presenteras översiktligt i två figurer och består, i korta drag, av att redovisningsbarhetskriterierna som föreligger i IAS 38 helt tas bort i IAIGIA, att värdering till anskaffningsvärde enligt IAS 38 ersätts av verkligt värde i IAIGIA, att identifieringen av internt upparbetade immateriella tillgångar underlättas i IAIGIA genom införande av en teknik baserad på hypotetiska företagsförvärv samt slutligen att upplysningskraven i IAIGIA är betydligt fler än i IAS 38.Härefter förs en diskussion kring IAIGIA:s styrkor och svagheter med utgångspunkt i de kvalitativa egenskaperna, relevans och tillförlitlighet, samt forskares argumentation i ämnet. Bland dessa finns röster både för och emot IAIGIA:s bevekelsegrund men de övergripande slutsatserna är att ett införande av IAIGIA står för en ökad relevans i redovisningen på bekostnad av tillförlitligheten. En ökning av upplysningskraven medför dock att tillförlitligheten i redovisningen till viss del kan bibehållas. Denna studie visar på att även jämförbarheten i redovisningen torde öka vid ett införande av IAIGIA då den information som förmedlas till användare skulle bli mer konsekvent.Vidare jämfördes IAIGIA med av andra forskare på området framställda lösningsförslag. Slutsatsen var att IAIGIA står sig bra gentemot dessa och att IAIGIA därför skulle kunna vara en tillfredsställande lösning på erkännandeproblematiken. Slutligen innefattar förslag till vidare studier undersökningar ur företagsperspektiv, nationellt perspektiv samt uppföljning av implikationer vid ett eventuellt införande av IAIGIA.