"Ingalunda är min ensamhet ensam"
Utanförskap som motiv i Den fjärde vägen av Stina Aronson och i novellen "Mörker" av Elsa Forsgren
LitteraturhistoriaNorrbottenTornedalenKvinnoskildringarStina AronsonDen fjärde vägenElsa ForsgrenResa mellan ensamheterPostkolonial litteraturIntersektionalitet
Uppsatsen studerar hur utanförskapet manifesteras i Stina Aronssons roman Den fjärde vägen och Elsa Forsgrens novell ?Mörker? i Resa mellan ensamheter, bägge utgivna 1950. Dessa litterära texter skildrar kvinnor och kvinnoliv i samma litterära landskap, ett imaginärt men ändå väldefinierat Norrbotten/Tornedalen. Ur ett postkolonialt och intersektionellt perspektiv belyser jag hur författarna använder ålderdom, blindhet, genus, den sociala och tornedalska tillhörigheten, språket, namnen, tystnaden och vreden för att framhäva maktlösheten, klyvnaden och utanförskapet i de kvinnliga huvudpersonernas liv. I berättelserna finns även motberättelser där ovan nämnda motiv skapar motstånd mot centralmakten och de manliga maktstrukturerna i samhället. I uppsatsen för jag också ett resonemang kring den postkoloniala paradoxen och frågar om författarna med äkthet kan skildra kvinnoliv och kvinnoöden, som dessa två texter gör. På den frågan är svaret att författarauktoriteten överskrider den regionala förankringen och att det tornedalska inte är det primära motivet. Maktlösheten som kvinna och det strukturella utanförskapet är generellt och skildras trovärdigt och med äkthet. Texternas teman bär fram ett alternativt sätt att leva i motsats till det moderna, urbana. Förutom analysen av ?det annorlunda?, utanförskapet, vill jag också lyfta fram Elsa Forsgrens relativt okända författarskap i ljuset av Stina Aronsons.