Informationsrelationen mellan hedgefondförvaltare och investerare -
strid på barrikaderna eller gemytlighet i goda vänners lag?
Hedgefonder har blivit en allt viktigare investeringskälla i egenskap av en möjlig positiv avkastning vid fallande finansiella marknader. Dock exponeras investerare i allmänhet och småsparare i synnerhet mot högre risker än en motsvarande placering i traditionella fonder; detta mot bakgrund av strukturella betingelser, ett brett spektrum av finansiella instrument och en hög belåningsgrad. Emellertid har brakförluster i fonder som LTCM, Maricopa, Manhattan och Beacon Hill skapat turbulens på de finansiella marknaderna. Följaktligen vill investerare ha större insyn i hedgefonders verksamhet. Den här uppsatsen undersöker om en informationsrelation mellan hedgefondförvaltare och investerare ger upphov till en konflikt. Svaren från empirin med avseende på en informationskonsumtion antyder att det råder ett balansförhållande mellan parterna. För att vidare söka en förklaring till resultatet använder vi oss av ett agentteoretiskt perspektiv samt Porters femkraftsmodell. Agentteorin tjänar som en förklaringsmodell för sambandet mellan investerarens behov av information och dess slutgiltiga mål att säkerställa en god avkastning, samtidigt som femkraftsmodellen kan förklara hedgefondförvaltarens förhållande gentemot investeraren i deras agentprincipal - relation. Ur analysen framgår att hedgefonder (agent) befinner sig i en god konkurrenssituation som stärker deras förhandlingskraft. Eftersom information och kunskap är de viktigaste inträdesbarriärerna för potentiella konkurrenter som söker sig till hedgefondmarknaden ligger förhandlingskraften i att bibehålla högre opacitet (motsats till transparens). Något tvetydigt tycks inte hedgefondförvaltare utöva denna makt på investerare (principalen). Istället gör agenten avkall på avkastningen och erbjuder all efterfrågad information.