Identitetsskapande i matematik - fem elever syn på matematik och sig själva som matematiker
Den matematiska identiteten och synen på sig själv som lärande i matematik spelar en betydande roll i en elevs matematiska utveckling. Palmer (2010, 2011) menar att den matematiska identiteten inte är statisk, utan omskapas ständigt, och den är beroende av situation och sammanhang. Därför kan den matematikundervisning som eleven möter i skolan bestämma och begränsa vilka matematiska identiteter som är möjliga för eleven att skapa.
Syfte och frågeställningar: Syftet med undersökningen är att beskriva några grundskolelevers syn på matematik och på sig själva som matematiker.
Frågeställningar:
? Vilken syn på matematik ger de intervjuade eleverna uttryck för?
? Hur förefaller de intervjuade elevernas syn på matematik påverkas av den undervisning de deltar i?
? Vilka matematiska identiteter framträder i intervjuerna med eleverna?
Teoretisk ram: I studien har Wengers (1998) sociala lärandeteori används som teoretisk utgångspunkt. Denna teori utgår ifrån att lärande förutsätter social delaktighet och att identiteter skapas genom denna sociala delaktighet.
Metod: Studien har en kvalitativ ansats och bygger på kvalitativa intervjuer med fem elever i årskurs 4, samt deltagande observationer under klassens matematiklektioner. Det insamlade materialet organiserades i teman och reflekterades över utifrån tidigare forskning och teoretiskt ramverk.
Resultat med analys: Resultatet tyder på att elevers identitetsskapande i matematik påverkas av den undervisning de deltar i. De intervjuade eleverna deltar i en matematikundervisning med fokus på regler och procedurer och det påverkar deras syn på matematik och vad som kännetecknar en kompetent matematikelev. De identiteter som är möjliga för eleverna att skapa är begränsade till dessa kriterier.
Slutsats: De intervjuade elevernas syn på matematik förefaller vara begränsad till att kunna regler och utföra matematiska procedurer. Eleverna uttrycker en syn på matematik som ett görande och att en kompetent matematikelev är snabb och hinner långt i läroboken. Matematiken är kontextberoende och kunskaperna i matematik av ringa användning utanför skolan. Det förefaller finnas ett samband mellan de intervjuade elevernas uppfattningar om matematik och den matematikundervisning som bedrivs, då fokus för undervisningen är att lära sig vedertagna metoder och utföra matematiska procedurer i läroboken. Den normativa identitet, det vill säga den identitet som kännetecknar en kompetent matematikelev, karakteriseras av en skicklighet i att kunna utföra matematiska procedurer och hinna långt i läroboken. Det som utmärker de intervjuade elevernas personliga matematiska identiteter är en uppfattning av att inte vara duktig i eller ha talang för matematik, då deras personliga identitet inte överensstämmer med den normativa identitet som råder.
Kunskapsbidrag: Med denna studie vill jag lyfta fram hur viktig den matematiska identiteten är för elevers matematikutveckling. Eftersom en individs identitet skapas i sociala gemenskaper (Wenger, 1998) och i olika kontexter (Boaler, 2005) är det viktigt att uppmärksamma vilka identiteter som är möjliga att skapa i olika matematikklassrum. I ett klassrum där matematikundervisningen är begränsad till att träna på att använda vedertagna metoder och procedurer begränsas de identiteter som är möjliga för eleverna att skapa.
Specialpedagogiska implikationer: Identitet kan enligt Wenger (1998) uppfattas som både individuell och kollektiv, då den fokuserar på individen i ett socialt perspektiv. Då olika identiteter skapas i olika kontexter, är det viktigt att synliggöra det identitetsskapande som sker i matematikklassrummet. Ett viktigt uppdrag för specialläraren är att arbeta förebyggande, och att lyfta fokus från individnivå till grupp- och organisationsnivå. Detta kan göras genom att våga utmana den traditionella matematikundervisningen där den är rådande, så att fler identiteter blir möjliga att skapa.