I hur stor omfattning ska en polisman och en parkeringsvakt tolerera våld i sin tjänsteutövning?
Beträffande motiven till Skadeståndslagen betonas att en del tjänstemän är mer utsatta än andra för våld inom sitt arbete. Det är främst tjänstemän inom polisväsendet som är utsatta. Som tjänsteman inom detta utsatta yrke får individen vara medveten om att denne är mer utsatt än andra för att mötas av våld i sitt arbetsliv. Nyligen blev en polis inte beviljad skadestånd efter att ha blivit utsatt för skallningar vid ett gripande. Det finns även ett annat exempel med en parkeringsvakt som blev utsatt för ett stryptag, även denne gick utan skadestånd. I uppsatsen ges en närmare inblick på lagregeln 2 kap 3§ SkL och en undersökning vad den rättsregeln ger poliser och parkeringsvakter för rätt till kränkningsersättning. För tjänstemän inom polisväsendet är det en förutsättning att kränkningen är av allvarligare art än som kan förväntas inom denna yrkesgrupp för att skadestånd ska bli aktuellt. Det har att göra med att yrkesgruppen får bära en del av ansvarsrisken eftersom det hör till deras arbetsuppgift att vara i kontakt med människor som har en benägenhet att vara problematiska och ohanterliga. Riskfördelningen är bara aktuell vid yrken där tjänstemannen tar hand om individen i sin tjänsteutövning. Kränkningen skall ha en anknytning till en lagöverträdelse där individens person, frihet, frid eller ära blir hotad. Tidigare rättspraxis på området visar att HD varit motvillig till att ge kränkningsersättning till poliser men under senare år har polisernas möjlighet till ersättning utvidgas. Vilket det har blivit genom ett plenumavgörande av HD, NJA 2005 s.738 som är ledande rättspraxis på rättsområdet. Målet handlar om en polis som blev utsatt för en spottloska i ansiktet under en häktning och som blev beviljad kränkningsersättning.