Hur konstruerar pedagoger elever i behov av särskilt stöd i åtgärdsprogram?
Abstract/Sammanfattning
Nilsson, Tommy (2013) Hur konstruerar pedagogen elever i behov av särskilt stöd i åtgärdsprogram? (How do teachers construct pupils with special needs in action plans?)
Problemområde:
Syftet med undersökningen var att se hur elever i behov av särskilt stöd konstrueras i åtgärdsprogram i en svensk grundskola i en mindre svensk kommun. Frågeställningar tog utgångspunkt i ett diskursanalytiskt perspektiv där en socialkonstruktionistisk teori användes som ingång. Vid användandet av en socialkonstruktionistisk teori menar Lutz (2009) att ett kännetecken kan vara att det finns en kritisk hållning till kunskap som i sammanhanget tas för given. Undersökningen hade tre huvudfrågeställningar.
? Vilka diskurser framträder via språket i den lokala miljön?
? Med vilka ord formuleras elevens styrkor och svårigheter i åtgärdsprogrammen?
? Till vem riktar sig formuleringarna i dokumenten?
Metod:
Huvuddelen av studien utgjordes av en analys av 15 åtgärdsprogram. I litteraturen kunde författaren se att diskursanalys kan vara en användbar metod då dokument skall analyseras (Lutz, 2009; Andréasson, 2007; och Asp-Onsjö, 2006, Lahdenperä, 2000). Persson (2004) utgjorde inspiration för textanalysen i vilken olika teman identifierades. Teman som identifierades var t ex mål/kunskaper, åtgärder och avsändare/mottagare. Tillsammans med rubrikerna i den undersökta skolans åtgärdsprogram utgjorde de kärnan till en intervjuguide. Utifrån resultatet i analysen gjordes en gruppintervju med tre specialpedagoger på en F-5 skola. Intervjun gjordes utifrån hur pedagoger konstruerar och benämner eleven i dokumenten.
Resultat:
Resultatet redovisas utifrån hur ett åtgärdsprogram upprättas och på vilka grunder det görs. Litteratursökning och empiri kopplas till det teoretiska ramverket. I litteratursökningen framkom att en framgångsfaktor vid upprättande av åtgärdsprogram kan vara föräldrarnas delaktighet. Resultatet visar också att språket kan bli förstärkande i processen där individen kan få rollen som ägaren av problemet. Det framkom att eleven kunde skrivas fram utifrån olika kriterier. I textanalysen kunde författaren se att det var kunskapsdiskursen som var den dominerande. Variationerna i konstruktionerna kunde förklaras utifrån flera orsaker. En av orsakerna var att informanterna uppfattade styrdokumenten som otydliga då åtgärdsprogram skulle skrivas. Det fanns också en gemensam hållning i den undersökta skolans kommun att hemmet inte fick ansvara för några åtgärder. En annan orsak till variationer i dokumentationen var att informanterna hade olika syn på vem som var avsändare och mottagare i åtgärdsprogrammen. Här fick en del pedagogiska begrepp utan förklaring konsekvenser för konstruktionen av eleverna. Dock identifierades endast en begränsad socioemotionell och psykosocial diskurs. I Andréasson & Asplund-Carlsson (2012) framkom att mottagaren kan vara flera personer, vilket gjorde att dokumentationen fick flera funktioner.
Diskussion och specialpedagogiska implikationer
Diskussionen är uppbyggd kring de tre frågeställningarna där vikten av att använda sig av framgångsfaktorer då åtgärdsprogram skrivs poängteras. Pedagogens förhållningssätt och elevens delaktighet blir synligt. Även den pedagogiska utredningen tas upp och då utifrån vikten av att analysen av eleven sker utifrån organisations-, grupp och individnivå. I specialpedagogiska implikationer redovisas en åtgärd vilken innebär att använda styrdokument och relevant litteratur som bokcirkel för att medvetandegöra pedagogerna i det praktiska arbetet med både pedagogisk utredning och åtgärdsprogram.
Nyckelord: delaktighet, diskursanalys, dokumentation, specialpedagogik, åtgärdsprogram