Har Försvarsmakten behov av simuleringssystem för logistik?
Försvarsmaktens nya inriktning med förskjutning från invasionsförsvar till insatsförsvar samt Sverigesökande internationella engagemang kräver en försvarsmakt som aktivt kan utnyttjas som ett säkerhetspolitiskt instrument.Detta ställer krav på att Försvarsmakten flexibelt kan genomföra insatser med kort varsel vid såväl nationell sominternationell konflikthantering. För att genomföra det krävs ett fokuserat stöd i form av snabb och flexibel logistik. Detmilitära försvarets agerande skall präglas av manövertänkande vilket innebär att logistikresurserna bör utformas så att destridande enheternas manöverförmåga vidmakthålls och helst förstärks av ett robust och dynamiskt logistiksystem. Ett sättatt stödja den utvecklingen kan vara att använda simuleringssystem i större omfattning.Uppsatsen syfte är att undersöka vilket behov av simuleringssystem för logistik som Försvarsmakten har samt att studeravilka befintliga system som är användbara i framtiden. Kvalitativa intervjuer och litteraturstudier utgör källmaterialet föruppsatsen. Metoden som använts i studien utgörs av konstruktion av hypoteser samt prövning av dessa.Uppsatsens resultat pekar på att det finns ett stort behov av simuleringssystem för logistik inom Försvarsmakten men attdet råder osäkerhet om vilka områden som är viktigast att simulera. Detta kan bero på att Försvarsmakten inte har enlogistikdoktrin och att begreppet logistik inte ännu är klart definierat. Försvarsmaktens uppföljning av tillgängliga resursermåste förbättras för att ge ett bra underlag till ett simuleringssystem. Det finns en risk att en kritisk sårbarhet uppstår förFörsvarsmakten om ett simuleringssystem används för att minska tillgängliga logistikresurser på grund av fredsrationalitetoch minskade anslag. Befintliga simuleringssystem inom logistik är antingen föråldrade eller är på väg att bli omodernainom några år. Ett nytt system bör vara försvarsgrensgemensamt och bygga på en struktur med system av system fråntaktisk till strategisk nivå. Systemet behöver vara interoperabelt med civila leverantörers system och internationellaorganisationers som FN, NATO och EU. Det bör undersökas i vilken utsträckning civila system kan användas.