Har FN blivit bättre på att etablera fredsfrämjande operationer i Afrika?
UNPeace-buildingFNLiberiaFredsframtvingande operationerChefsprogrammetChefsprogrammet 2004-2006Uppsatser
Kalla krigets avslut markerade en skiljelinje i antalet FN fredsoperationer i världen. Då denbipolära världen upphörde 1989-91 utlöste den i sin tur en rad av inomstatliga konflikter på mångahåll i världen, men inte minst i Afrika Uppsatsen avser att behandla FN och dess förmåga attkunna ingripa med militära medel i afrikanska konflikter. Den observation som ligger till grundför ämnesvalet är att det verkar vara svårt att mobilisera vilja och handling att ingripa i afrikanskakonflikter. Även när man beslutat om FN-insats tar det oftast lång tid och det är svårt att fåkvalificerade förband att ställa upp, såvida det inte finns koloniala band som gör att enskildanationer snabbt ingriper. Vad beror denna svårighet på? FN har försökt analysera och bestämmavad som krävs för att organisationen ska bli en trovärdig och kraftfull aktör för att hanterainomstatliga och mellanstatliga konflikter i världen. Brahimirapporten utgavs 2000 av enexpertgrupp för FN:s fredsoperationer. Denna rapport ligger fortfarande till grund för hur FN börutveckla sin förmåga till effektiv konfliktlösning och genomförande av fredsfrämjandeoperationer. Uppsatsens problem utgörs därmed av frågan; hur kan fredsfrämjande operationer iinomstatliga konflikter bli framgångsrika?Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida FN-operationen i Liberia (UNMIL) kan sägasutgöra en ideal fredsfrämjande operation med utgångspunkt i Brahimirapportens centralarekommendationer, samt om operationen därmed kan sägas vara framgångsrik.