Handdockans möjligheter som pedagogiskt redskap i sagans värld
Syftet med studien är att få kunskap om hur och i vilka situationer handdockan används pedagogiskt
för att fånga barnen in i sagans värld. Olika möjligheter och metoder på hur handdockan kan
användas ska även påvisas. Det finns inte något bredare material vad gäller tidigare forskning om
hur handdockan används genom sagan och arbetet har avgränsats till just det. Den teoretiska
utgångspunkten är ur ett sociokulturellt perspektiv. Begrepp som mediering och literacy har använts
för att analysera materialet. Metoderna är kvalitativa i form av två semistrukturerade intervjuer med
pedagoger och fyra deltagande ostrukturerade observationer av barn i åldrarna 3-5 år. Resultaten
visade att handdockan kunde användas som ett redskap för att fånga barns uppmärksamhet,
engagera barnen i samspelet med handdockan och för att fantisera och skapa en lustfylld miljö.
Barnen kunde fångas in i sagan genom att lyssna till, berätta, spela upp eller samtala om sagan.
Slutsatsen är att genom handdockans utseende lockas barnen in i sagans värld när de lyssnar eller
berättar själva. Kommunikationen och samspelet som skapas sker när barnen pratar med och via
handdockan. Handdockans närvaro bidrar även till att öka barns språkliga- och kommunikativa
förmåga och att utvidga deras fantasi i ett socialt samspel.