Hälsoundervisningens dilemma
En kvalitativ studie om lärare och elevers förhållningssätt till hälsa inom idrott och hälsa i högstadiet
Denna studie undersöker lärare och elevers förhållningssätt till hälsa inom läroämnet idrott och hälsa. Detta gjordes genom två kvalitativa intervjustudier, i den första delstudien har fyra lärare intervjuats och i den andra fyra elevgrupper. För att analysera förhållningssätten till hälsa användes hälsoperspektiven patogent och salutogent. Detta för att ge en uppfattning om hur lärare och elever uppfattade hälsa. För att undersöka hur undervisningen förhöll sig till hälsa användes Quennerstedts hälsodiskurser. Dessa diskurser användes för att analysera hur lärare och elever uppfattar att hälsoundervisningen behandlas inom idrott och hälsa. Såväl lärare som elever uppfattade att den fysiska aktivitetens dominans även påverkade hälsoundervisningen. Då den fysiska hälsan uppfattades starkt förknippad med fysisk aktivitet. Bland lärarna märktes en önskan om att bredda stoffet inom hälsoundervisningen. Denna bredare hälsobild stämmer bättre in med lärarnas egna uppfattningar om vad hälsa är. Dock påverkade ämnets tradition och elevernas förväntan lärarna att välja fysisk aktivitet som undervisningsform, vilket lämpade sig bäst i samspel med fysisk hälsa. Den psykiska och sociala hälsan fick en mindre framträdande roll enligt lärarna. Uppfattningen eleverna hade var att de önskade mer undervisning om hälsa överlag men att de inte var beredda att lämna bort någon fysisk aktivitet till förmån för detta. Slutsatsen av denna studie är att om hälsa ska få en större roll i undervisningen behöver det ske en förändring som ändrar synen att idrott och hälsa är ett ämne som i huvudsak handlar om fysisk aktivitet. Så länge eleverna förväntar sig i huvudsak fysisk aktivitet kommer det att vara svårt att nå fram och sätta hälsoundervisningen i fokus.