HIV-positiv, ung, kär och galen
En litteraturstudie om faktorer och strategier som har betydelseför vårdteamet inför mötet med HIV-smittade ungdomar
Inledning: En vanlig missuppfattning är att feta individer är lata och inte vill försöka uppnå viktkontroll, eller gå ner i vikt. Syfte: Identifiera faktorer, vilka respondenterna uppfattar påverkar viktuppgång som upphov till övervikt och fetma hos sig själva samt hos andra individer. Urval: Fyra kvinnor och två män i åldrarna 39-50. Ingen respondent har varit överviktig som barn, men har någon gång efter 18 års ålder upplevt fetma. Metod: Studien har en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer har använts för att ta reda på respondenternas uppfattningar kring fenomenet viktuppgång. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt ett fenomenografiskt - hermeneutiskt perspektiv. Resultat: Intervjuerna genererade kategorierna Emotioner; Fysisk aktivitet; Bristande kunskap; Kosthållning; Socialt stöd; Förnekande; Tidsbrist, prioritering, vanor; Ålder, hormoner, ämnesomsättning; Ekonomi och Kriser. Slutsats: Viktökning och förlorad viktkontroll är en konsekvens av samverkande faktorer, och det är omöjligt att särskilja en primär kategori i denna urvalsgrupp. För begynnande viktuppgång, både hos respondenterna själva och gällande deras uppfattningar om andra individer, är kategorierna Fysisk aktivitet, Kosthållning och Tidsbrist, prioritering, vanor de dominerande. Förnekande är en betydande faktor för uppkomsten av fetma, och är bidragande för bristande viktkontroll men kan inte missförstås som lathet bland respondenterna i denna urvalsgrupp.