Grovfoder till hästar
hur inverkar olika konserveringsmetoder på hästens digestion?
Hästen är en grovtarmsjäsare anpassad för en gräsdiet vilket medför att grovfodret spelar en viktig roll för hästen ur utfodringssynpunkt. Inplastat vallfoder i form av ensilage och hösilage har ökat som grovfoder. Grovfoder kan genom olika metoder konserveras till hö, ensilage eller hösilage. De olika konserveringsmetoderna medför att fodret får olika biokemisk och mikrobiell sammansättning. Hö torkas till hög torrsubstans halt (ts-halt) för att förhindra oönskad mikrobiell tillväxt. Torkning på slag kräver en sammanhängande torr period utan nederbörd. Torkning och förvaring av hö under blöta förhållanden kan resultera i oönskad tillväxt av mögel, och har påvisats finnas i högre utsträckning i hö jämfört med ensilage och hösilage. Ensilering innebär att grödan packas i en anaerob miljö vid lägre ts-halt jämfört med hö och gynnar då mjölksyrabakterier att tillväxa. Mjölksyrabakterierna bildar mjölksyra som med den anaeroba miljön utgör faktorer som förhindrar oönskad tillväxt av mikroorganismer. Hösilage är ett mellanting av ensilage och hö. Torrsubstans-halten är intermediär vilket medför att mjölksyrabakterier inte tillväxer i samma utsträckning jämfört med ensilage. Det innebär en begränsad fermentation i hösilage. Inga studier har påvisat att hästens digestion påverkas avsevärt av biokemiska och mikrobiella skillnader mellan hö, ensilage och hösilage skördade vid samma tillfälle. Tidpunkten för skörd med avseende på växtens mognadsgrad verkar vara den faktor som påverkar hästens digestion i störst utsträckning oavsett konserveringsmetod.