Glukosmetabolism och insulinresistens hos hundar
Den friska hundens metabolism växlar mellan anabolt och katabolt tillstånd beroende på tillgången på näringsämnen. Insulin och glukagon är två viktiga hormon för att blodglukosnivån ska kunna hållas jämn.
Onormal glukosmetabolism kan utgöras av insulinresistens och diabetes mellitus. Diabetes mellitus är en metabol sjukdom där insulinproduktionen eller insulinets verkan är nedsatt. Sjukdomen orsakar hyperglykemi till följd av antingen nedsatt insulinproduktion eller minskad insulinkänslighet, så kallad insulinresistens. Inom humanmedicinen delas diabetes in i typ 1- och typ 2-diabetes. Klassificeringen är mer komplicerad på hund och det råder ingen konsensus angående indelningen. Det är ofta medelålders till äldre hundar som insjuknar och tikar drabbas i högre utsträckning än hanar.
Hos människa och katt är övervikt en riskfaktor för diabetes typ 2. Överviktiga hundar utvecklar insulinresistens, men studier har inte kunnat visa att de utvecklar diabetes typ 2 i någon större utsträckning. En möjlig förklaring till att diabetes typ 2 ses som ovanligt hos hund kan vara att hundar kan växla från typ 2 till typ 1 på grund av glukotoxicitet.
Under dräktighet och diöstrus utvecklas insulinresistens, vilket beror på förhöjda halter av progesteron och tillväxthormon. Insulinresistensen hos dessa tikar kan utvecklas till diabetes mellitus. Om dräktigheten avbryts finns en chans att tiken tillfrisknar, men hon kan även utveckla persisterande diabetes. Vissa raser, bland annat nordiska spetsraser, verkar vara predisponerade för denna typ av diabetes.
För att diagnostisera diabetes kan man analysera blodglukoskoncentrationen, glukoskoncentrationen i urin samt serumfruktosaminvärdet. Insulinresistens är svårare att diagnostisera, men vissa metoder finns såsom analys av C-peptid och glukostoleranstester. Svårigheten med att diagnostisera insulinresistens skulle kunna medföra att vissa hundar hinner utveckla diabetes mellitus innan deras onormala glukosmetabolism upptäcks.