Genus och historiemedvetande
Syftet med den här uppsatsen är att koppla samman teorin kring historiemedvetande med ett genusperspektiv på historien. Joan Wallach Scotts olika kategorier av framställning inom kvinnohistorien används för att se hur kvinnohistoria framställs i två av Sveriges mest använda böcker för A-kursen i historia på gymnasiet. Därefter analyseras resultatet utifrån teorin kring historiemedvetandet och Per Eliassons tankar kring hur detta kan fördjupas.
Resultatet av analysen av de läroböcker som här har granskats, är att de har mycket brister ifråga om genusdiskussion. De mest framträdande dragen i läroböckerna är att kvinnohistoria antingen osynliggörs eller framställs i en så kallad her-story. Det sistnämnda betyder att kvinnohistoria finns med som ett tillägg till den traditionella historiska berättelsen och inte är en naturlig del av den. Genus tas inte upp som en alternativ förklaring till historiska skeenden i läroböckerna och ofta är det mannen som är subjektet i texterna och därmed får beteckna det allmänna och generella. Kvinnorna blir undantagen trots att de utgör hälften av befolkningen. För att eleverna ska kunna aktivera de tre tidsdimensionerna då, nu och framtid, krävs diskussion och förklaringar. Dessa tar inte författarna upp och genus ses många gånger som något oföränderligt och självklart. Med utgångspunkt i böckerna, kan eleverna därför knappast fördjupa sitt historiemedvetande med ett genusperspektiv.