GUSP från ett teoretiskt perspektiv
GUSP är till skillnad från EU:s övriga arbete med regleringar, omfördelning
och ekonomisk stabilisering ett försök att så långt som möjligt, sammanlänka
de suveräna medlemsstaternas utrikespolitik. Målet är att ge EU en politisk
tyngd som kan matcha den ekonomiska storleken och befolkningsmängden som
kryper allt närmare halvmiljardsgränsen.
Syftet med denna uppsats är att analysera i vilken utsträckning olika
teorier inom internationella relationer den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU lämpligast förklaras utifrån. Frågan som
uppsatsen söker svar på är: i vilken utsträckning överensstämmer de teorier
vi presenterat med hur GUSP är tänkt att fungera?
Vi använde realism, neorealism och neoliberalism för att göra detta. Ur
fördragen som skapat GUSP har vi identifierat det viktiga ur säkerhets- och
utrikespolitisk synvinkel vilket sedan undersökts mot bakgrund av teorierna.
Ingen av teorierna kan förklara GUSP fullt ut men delar av teorierna passar
in på alla undersökta fördrag. Av de undersökta teorierna kan neoliberalism
sägas vara den som mest liknar GUSP i vår undersökning. Neoliberalismen
uppkom i samband med oljekrisen och handlar om interdependens, något som
leder till nödvändiga samarbeten, mellan stater.
Enligt realismen är den enda anledningen till att stater inleder samarbeten
att ett yttre hot mot deras säkerhet och överlevnad existerar. Stater agerar
alltså utifrån ett egenintresse men trots att medlemsstaternas
utrikespolitiska preferenser inte uppfylldes till fullo inom samarbetet
finns GUSP kvar.
Att sammanlänka medlemsstater i ett ekonomiskt samarbete skulle resultera i
ett ömsesidigt beroende som i sin tur skulle utesluta risken för krig. Med
andra ord kan man säga att ekonomiskt välstånd är en förutsättning för fred.