Fysisk planering inför klimatförändringar
Denna uppsats behandlar den fysiska planeringen inför klimatförändringarna.Huvudfokus för uppsatsen behandlar den fysiska planeringen inför klimatförändringarna, i huvudsak den kommunala fysiska planeringens roll i Sverige både inför framtida bebyggelse och för att skydda befintlig bebyggelse. Uppsatsen redogör för de planeringsverktyg som finns att tillgå och tillämpningen av dessa. Anpassningen till klimatförändringens konsekvenser innebär långsiktig planering och en anpassning av de lagar som styr den. Det ligger också till stor del i förutseendet av riskerna, säker lokalisering av bebyggelse, infrastruktur och odling, att säkra befintlig bebyggelse samt behovet av eventuella skyddsåtgärder. Den fysiska planeringen är verktyget för att planera och utforma samhället. Det främsta lagstödet finns i plan och bygglagen (1987:10) som lagstadgar att miljö och riskfaktorer ska anges i den översiktliga planeringen. Med de juridiskt bindande detaljplanerna, områdesbestämmelser och bygglov, kan den fysiska planeringen få slagkraft att få igenom anpassningen. Det är kommunerna som har det slutgiltiga ansvaret att klimatanpassningsåtgärderna planeras och verkställs och det är myndigheter och länsstyrelsen som sätter upp lagarna och kontrollerar. Syftet med detta arbetet har varit att genom en fallstudie av Vellinge kommun har det visat sig att lagarna är svåra att tyda och applicera. Det har också visat sig att vid exploatering av vattennära områden finns det ekonomiska intressen och det uppstår ofta intressekonflikter som ställs emot en långsiktig planering av klimatanpassningen. Min slutsats är att det är i allra högsta grad viktigt att kommunen har tydliga riktlinjer i sin översiktsplan och utarbetar en handlingsplan.