Fyra staters intervention i Koreas återföreningsfråga
en neoklassisk analys
Efter andra världskrigets slut blev Korea uppdelat mellan de två segrarmakterna USA och Sovjetunionen och ännu i dag är Koreahalvön uppdelad i två stater: Nord- och Sydkorea. Alltsedan Korea delades har både nord- och sydsidan haft ett gemensamt mål i sikte- återförening, men återföreningsfrågan är inte bara en angelägenhet mellan Koreahalvöns två stater, utan ett spel mellan stormakterna USA, Ryssland, Kina och Japan. Uppsatsens syfte är att analysera USA, Ryssland, Kina och Japans intervention och agerande i frågan om Koreas återförening, samt undersöka vilken inställning dessa stater har till en återförening av Nord- och Sydkorea. Det teoretiska instrumentet i uppsatsen grundar sig på neorealismens och hegemoniskolans tankar om staters beteende, liksom maktfördelning mellan stater, och det kommer i uppsatsen undersökas om stormakterna agerat enligt neorealismens och hegemoniskolans principer om staters beteende och maktfördelning. De frågor som kommer att besvaras i uppsatsen är (1) Vilka intressen har USA, Ryssland, Kina och Japan i återföreningsfrågan och vilken roll spelar de? (2) Finns det några tendenser till samarbete för att lösa Koreafrågan eller handlar staterna endast utifrån egna intressen och konkurrens? (3) Hur ser maktfördelningen ut mellan dessa stater i fråga om Korea? Enligt neorealismen består det internationella systemet av enheter (stater) och en struktur (hur staterna är relaterade till varandra). Staterna är de centrala aktörerna i internationell politik och eftersom staterna inte accepterar någon högre auktoritet än sig själva, medför det att det globala politiska systemet får en anarkisk karaktär. Det anarkiska systemet framföder osäkerhet hos staterna och i och med att alla stater har någon form av militär kapacitet kommer varje stat att utgöra ett potentiellt hot mot övriga stater, vilket leder till konkurrens mellan staterna, som därför tvingas handla på ett omoraliskt sätt för att hela tiden försäkra sin egen överlevnad och intressen. Lösningen på den osäkerhet som anarkin skapar är att en dominerande stat, eller hegemon, träder fram och kontrollerar systemet. Hegemonen ska motverka anarkins hinder för samarbete över gränserna och den ska verka för stabilitet i systemet. Den maktposition som hegemonen innehar är motsatsen till det jämviktsförhållande som råder när det existerar en maktbalans mellan staterna, men i och med att staterna i det internationella systemet är rationella, kommer de att gå ihop och motverka hegemonens makt. Det anarkiska systemet kommer till slut att resultera i en maktbalans. Vad gäller spelet om Koreas framtid så är USA, Ryssland, Kina och Japan tveklöst de mest betydelsefulla externa aktörerna. Samtliga stormakter är positivt inställda till en fredlig återförening mellan Nord- och Sydkorea med förutsättning att de själva inte förlorar någonting i makt på att Korea enas. Precis som neorealismen antyder tvingas staterna agera som konkurrenter för att försäkra sin egen ställning i det internationella systemet och de samarbetar endast i syfte att gynna det egna landet. USA, Ryssland, Kina och Japan visar i och med sitt agerande i Koreafrågan att de alla är maktsträvande stater som till varje pris vill undvika att en stat dominerar allt för mycket i återföreningsfrågan. De tar därför avstånd från ett moraliskt beteende, eftersom det inte finns utrymme för ett moraliskt beteende i spelet om Korea. Samtliga stater strävar efter stabilitet och jämvikt, de försöker med andra ord upprätthålla maktbalans och maktfördelningen i återföreningsfrågan har till stor del varit multipolär. Det internationella systemets karaktär med avseende på Koreas återföreningsfråga och dess externa aktörer: USA, Ryssland, Kina och Japan kan således formuleras: - Ett internationellt system som präglas av maktbalans mellan staterna, där staterna agerar omoraliskt och det råder konkurrens staterna emellan.