Fullfoder till mjölkkor i Sverige
Syftet med litteraturstudien var att sammanfatta den forskning och litteratur som finns om fullfoder i Sverige. Hur utformas ett bra fullfodersystem med hänsyn till näringsinnehåll, fodrets struktur och fiberinnehåll samt praktik i Sverige? I vilka besättningar lämpar sig ett fullfodersystem bäst? Definitionen på fullfoder är att alla fodermedel förutom vatten blandas samman innan utfodring. Det medför ett jämt flöde av fodermedlen till våmmen vilket stabiliserar dess miljö. Användningen av fullfoder blir allt vanligare i Sverige, framförallt eftersom systemet är enkelt att expandera och besättningsstorleken ökar. I fullfoderbesättningar ökar risken för överutfodring. Studier har visat att överutfodring dels ger dyrare foderkostnader och dels längre kalvningsintervall. För att minska överutfodringen är grupperingen av besättningens kor viktig. Fullfodrets struktur och mängden fibrer är viktig för kons hälsa. Blandningen ska vara homogen så att korna inte kan sortera fodret. Om djuren kan sortera är det risk att en del kor äter ett foder med för mycket energi och protein och andra ett för fiberrikt foder. Nackdelen med en homogen blandning är att hygieniskt dåliga partier kan döljas i blandningen och kon har svårt att selektera ut dessa. En god hygien i fodervagnen och i foderlagret är viktigt. På gårdar med fullfoder kan det finnas möjlighet att ta hand om biprodukter från livsmedelsindustrin. Det ger möjlighet till minskade foderkostnader eftersom biprodukterna ofta är billiga. Slutsatsen av denna litteraturstudie var att fullfoder är ett bra alternativ på gårdar där de näringsfysiologiska nackdelarna kan minimeras.