Fritidsgårdsverksamhet, kön och jämställdhet
om kommunala dokument, fritidsledares syn och dess uttryck i verksamheten
Flickor är oftast i minoritet bland de som besöker de kommunala fritidsgårdarna. Går det att förstå varför det är så? I denna studie har jag undersökt jämställdhetsarbetet inom fritidsgårdsverksamheten i en medelsstor svensk kommun. Forskningsfrågorna har handlat om att vilken syn på kön och jämställdhet som uttrycks i kommunala dokument, hur kön och jämställdhet speglas i verksamheten och hur fritidsledarna ser på kön och jämställdhet. Resultatet visar relativt svaga skrivningar rörande jämställdhet i de flesta av de dokument som styr fritidsgårdsverksamheten. Det är också tydligt att flertalet av de aktiviteter som bedrivs på fritidsgårdarna har en majoritet av pojkar som deltagare. Undantag finns dock inom exempelvis dansverksamhet och inom gårdsdemokratiarbetet. Det finns också några fritidsgårdar som vissa tider bara bedriver verksamhet för flickor. Under dessa tider deltar flickorna i de flesta av de aktiviteter som vid öppethållandet för alla domineras av pojkar. En majoritet av fritidsledarna tycker att det vore bra med fler flickor på gårdarna och att en jämn könsfördelning bland besökarna är positivt för alla besökares utveckling. Trots det verkar man inte fundera så mycket över varför flickorna är i minoritet på gårdarna. Det innebär att även om de flesta alltså tycker att det skulle vara bra med fler flickor på fritidsgårdarna så syns inget tydligt aktivt arbete för att öka andelen flickor i den traditionella fritidsgårdsverksamheten. Om fritidsgårdarna ska kunna förändra de strukturer avseende kön och jämställdhet som i dag finns inom verksamheten är det min uppfattning att det inom den kommunala organisationen måste till tydliga mål och styrdokument avseende jämställdhet i verksamheten. Personalen måste också få lämplig utbildning och kontinuerligt ges möjlighet till att reflektera över och utvärdera det löpande arbetet.