Fristående elektroniska värdeenheter som betalningsinstrument och förmögenhetsobjekt
Med utvecklingen inom informationsteknologi och framväxten av världsomfattande öppna digitala nätverk, varav Internet är det mest kända, utvecklas en ny typ av marknad, en digital marknad, för produkter och tjänster. Betalningssystem för den digitala marknaden behöver vara anpassade till den digitala marknadens speciella förutsättningar vad gäller exempelvis de möjligheter till global handel och den minskning av transaktionskostnader som marknaden skapar. På grund av den digitala marknadens karaktär går utvecklingen mot skapandet av elektroniska betalningssystem, som bygger på en användning av så kallade elektroniska värdeenheter. Utvecklingen inom IT möjliggör även en immaterialisering av föremål och handlingar som traditionellt sett är fysiska, iakttagbara objekt. Till exempel utgör e-postmeddelanden immaterialiseringar av fysiska brev. Den elektroniska värdeenhetens immateriella karaktär gör att ett antal frågeställningar uppstår. Till exempel: Kan elektroniska företeelser utgöra motsvarigheter till fysiska företeelser? Representerar värdeenheten betalkraft eller ?uppstår? värdet endast när värdeenheten accepteras av mottagaren? Syftet med denna magisteruppsats är att skapa en begreppsapparat som möjliggör en stringent diskussion av rättsfrågor beträffande fristående elektroniska värdeenheter, att tilldela värdeenheterna en rättslig status samt att föra en diskussion beträffande de normer som bör tillämpas vid betalning och inlösen.