Från kristendom till religionskunskap
En studie av skolans religionsundervisning
Uppsatsens syfte är att undersöka några orsaker till innehållsförändringen i skolans kristendomsämne under 1940- och 1950-talet fram till tillkomsten av grundskolans läroplan 1962. Metoden är en litteratur- och dokumentstudie där material från betydelsefulla utredningar, läroplaner och några viktiga personer finns med vilka kan sägas ha påverkat processen.Läroplaner har sedan början av nittonhundratalet mer eller mindre varit föremål för omprövning och förändring och det finns många skäl till den utvecklingen. År 1946 tillsattes på regeringens begäran en skolkommission vars syfte var att reformera skolan. Resultatet av deras arbete blev den svenska grundskolereformen som fick sitt genombrott genom 1962-års läroplan. Kristendomsämnet har traditionellt innehaft en stor plats i den svenska skolan. Ämnet kom att genomgå en förändring under mitten av nittonhundratalet från att ha varit centralt i undervisningen till att bli ett allmänt ämne inom det samhällsorienterande blocket. Innehållet förändrades från att ha varit undervisning i kristendom till att bli undervisning om kristendom och andra religioner. Förändringen beror i stor utsträckning på att samhället utvecklades och att det efter andra världskriget ställdes större krav på undervisningen. Kontakten med andra länder ökade markant vilket ökade behovet av medborgarnas förståelse av andra religioner och kulturer. Pedagoger som John Dewey och Elsa Köhler spelade också en stor roll för den svenska skolans utveckling liksom det demokratiska synsätt som präglat efterkrigstidens svenska samhälle. Skolan utgjorde en viktig länk i förändringsarbetet och där hittar vi några av orsakerna till kristendomskunskapens innehållsmässiga förändring.