Framtida förekomst och rumslig fördelning av gammal skog
en fallstudie på ett landskap i Bräcke arbetsområde, SCA
Vid så gott som alla skogsbolag, däribland SCA, utförs sk ekologisk landskapsplanering i
syfte att väga samman målsättningar för virkesproduktion och bevarande av biologisk
mångfald. Frågor kring framtida mängd gammal skog, särskilt dess rumsliga fördelning, har
hittills i liten omfattning behandlats i denna planering.
I föreliggande arbete studerades hur förekomsten av äldre skog, i termer av areal och dess
rumsliga fördelning, förändras över en 60-års period inom ett specifikt landskap. Landskapet,
omfattande ca 18 000 ha produktiv skogsmark, kallas Gimåprojektet och är beläget inom
Bräcke arbetsområde (AO).
slutavverkningstidpunkter för avdelningarna inom landskapet beräknades på basis av en
strategisk plan för Bräcke AO. Den äldre skogens areal och rumsliga fördelning, det senare i
termer av arealen sammanhängande områden (block) i olika åldersklasser, beräknades för
utgångsläget (år 1997). Därefter genererades fyra alternativa scenarier och den äldre skogens
areal och rumsliga fördelning beräknades vid år 2017, 2037 och år 2057.
I fall ett togs ingen hänsyn utan avdelningarna avverkades vid beräknad tidpunkt. I fall två
sparades hänsynsbiotoper motsvarande 5 % av arealen. I fall tre och fyra överhölls vid var och
en av de tre framtida tidpunktema ytterligare 5 % av arealen. Överhållningen innebar att de
beräknade slutavverkningstidpunkterna från den strategiska planen senarelades med 20 år.
Skillnaden mellan alternativ tre och fyra var att i alternativ tre togs ingen rumslig hänsyn vid
val av avdelningar för överhållning. I alternativ fyra var utgångspunkten att skapa stora
sammanhängande block av äldre skog.
Resultatet visar att mängden gammal skog (äldre än 80 år) inte kommer att minska nämnvärt i
något av fallen under den närmaste 20-årsperioden. Därefter minskar den till knappt hälften av
den ursprungliga mängden i samtliga fyra fall.
Orsaken till den framtida bristen på gammal skog förklaras främst genom den ålderssvacka
som i dag finns i åldersintervallet 40-80 år samt att slutavverkningsåldern kommer att sjunka i
framtiden.
Resultatet visar att med utgångspunkt av dagens ojämna åldersfördelning, 41 %av arealen är
äldre än 80 år, kommer denna att utjämnas på bekostnad av en minskad andel gammal skog.
Skog över 80 år kommer om 60 år utgöra mellan 11-21% av den totala arealen produktiv skogsmark. Fragmenteringseffekter fårväntas enligt andra studier att uppstå då mindre än 20-30% av den ursprungliga biotopen, i detta fall gammal skog, återstår. Därför kan effekter av
fragmentering förväntas uppstå i det studerade landskapet i framtiden.
I dag utgör skog yngre än 40 år drygt halva arealen. Denna stora andel ungskog finns till stor
del i block större än l 00 ha. En effekt av detta kommer att visa sig i framtiden, då det kommer
att finnas stora sammanhängande arealer av gammal skog.
Förekomsten av äldre skog och dess rumsliga fårdelning, inklusive större sammanhängande
områden, är väsentlig får möjligheterna att bevara biologisk mångfald. Studien visar en
framkomlig väg att beakta dessa aspekter i den skogliga planeringen.