Frågar man inget, får man ingenting veta! En litteraturöversikt om vad som hindrar sjuksköterskan att samtala om den sexuella hälsan med patienten.
Bakgrund: Den sexuella hälsan associeras med livslust, meningen med livet och existentiella frågor. Tidigare forskning har visat att sjuksköterskan ser det som sitt ansvar att främja den sexuella hälsan och lyfta ämnet tillsammans med patienten, men det blir sällan verklighet utan man undviker ämnet. Som sjuksköterska är det extra viktigt att engagera sig i de patienter som upplever sig ha problem med sin sexuella hälsa. Många upplever lidande i samband med sexuell dysfunktion. Det är essentiellt för sjuksköterskan att ha kunskap om detta och ta det i beaktande. Centralt i omvårdnadsarbetet är kommunikation mellan sjuksköterska och patient. Den främjar en god relation och leder till en ökad förståelse för patientens situation. Det krävs inlevelse för att förstå och skapa en tydlig bild av en persons sexuella hälsa. Syfte: Syftet är att belysa vad som hindrar sjuksköterskan att samtala med patienten om den sexuella hälsan. Metod: Den systematiska litteraturöversikten inkluderade 12 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2002 och 2011. Artiklarna var både kvantitativa och kvalitativa. Resultat: Analysen resulterade i sex teman, angående vad som hindrar sjuksköterskan i samtalet om sexualitet. Dessa teman var; Kunskapsbrist och utbildningsbehov, sjuksköterskans attityd och värderingar, tidskrävande ämne, avsaknad av rutiner och riktlinjer, oklar ansvarsfördelning och skillnader i kön och ålder. Konklusion: Inställning förändras med kunskap så för att komma till rätta med dessa problem krävs bättre kunskap och kompetens, men också etisk diskussion kring sjuksköterskans ansvar utifrån uppdraget som omvårdnadsansvarig.