Fotgängares singelolyckor
En studie av halkolyckor i Luleå
I en tillgänglig och attraktiv vinterstad ska invånarna kunna förflytta sig överallt utan att behöva känna otrygghet på grund av halka och halkolyckor. Klimatet längs norrlandskusten förväntas bli varmare med tiden vilket resulterar i varmare vintrar och därmed fler dagar med en hög risk för halka. Examensarbetet utforskar därför fenomenet halkolyckor i centralorten Luleå, och försöker besvara frågor som; var fotgängare halkar, vad halkolyckor kostar samhället, hur samhället kan förhindra halkolyckor, samt vilka för- och nackdelar som finns med de olika halkbekämpningsmetoder som används idag för att förhindra att fotgängare halkar.För att besvara dessa frågor har olika metoder som intervjuer, litteraturstudier, datainsamling av olycksdata samt mätning av gångytors lutning använts för att få ett så brett angreppssätt och så stor förståelse som möjligt av problemet. Studien visade att varken Luleå kommuns produktionsledare eller de intervjuade fastighetsförvaltarna anser att halkolyckor belastar dem då de knappt får några halkolyckor inrapporterade. Analysen av olycksdata från olycksdatabasen STRADA visar dock att ungefär 1200 halkolyckor har inträffat i Luleå under de tio år (2003-2013) som studerats. Studien bekräftar att tidigare forskningsresultat även gäller i Luleå; Fler äldre än yngre halkar. Fler kvinnor än män halkar. Äldre kvinnor drabbas av de flesta och de allvarligaste olyckorna, som följd av att de har ådragit sig allvarligare skador står de även för de flesta vårddagarna.Sannolikheten att en halkolycka ska inträffa är högre i de stadsdelar där det bor fler ålderspensionärer och där det finns mycket dagbefolkning. Den största delen av halkolyckorna har inträffat längs Storgatan i centrum. Utanför centrum har olyckorna oftast inträffat runt stadsdelscentrum och på parkeringsytan intill dessa. Det är på dessa platser mest folk rör sig. Men många olyckor har även inträffat på bilvägar, samt på bostadsgator där varje enskild villaägare har ansvar att halkbekämpa gångytan intill sin fastighet.Få halkolyckor har skett längs gång- och cykelvägar jämfört med mängden olyckor som skett vid och runt stadsdelscentrum. Rapporten visar dock på att det finns brister i tillgängligheten i gångnätet vintertid då det inte är prioriterat att underhålla sammanhängande stråk mellan olika stadsdelar. Studien visar även på att ett visst samband finns mellan antalet halkolyckor och sträckans genomsnittliga tvärfall, varför det är viktigt att inga lokala ojämnheter bör finnas längs gångvägarna.Enbart i Luleå orsakar olyckorna kostnader för mellan 126 - 143 miljoner kronor per år. Detta är ungefär fyra gånger mer än Luleå kommuns kostnader för hela vinterunderhållet. Därför är det ekonomiskt försvarbart att satsa mer pengar inom detta område i Luleå, exempelvis genom att investera i ny halkbekämpningsteknik samt genomföra informationskampanjer om skyldigheter och ansvar till invånare och fastighetsägare. Fastighetsägarna är även positiva till att kommunen återtar ansvaret att vinterunderhålla trottoarer på centrumhalvön för att få en homogen kvalitet på underlaget, och därmed möjligen undvika en del av halkolyckorna.Problemet med halkolyckor kan inte lösas av en enskild aktör i samhället, utan måste bemötas från flera olika håll. Förutom kommunens och de enskilda fastighetsägarnas ansvar och skyldigheter, måste även varje enskild individ ta större ansvar för vad denna har på sig för sorts utrustning på fötterna, och var den sätter fötterna.