Försök med subjektiva metoder för datainsamling och analys av hur fel i data påverkar åtgärdsförslagen
Vid skogsbruksplanläggning är det viktigt att kunna samla in data med så hög kvalitet som
möjligt om skogstillståndet samtidigt som kostnaderna för inventeringen hålls på en rimlig
nivå. Det är också viktigt att kunna ange ett ekonomiskt optimalt åtgärdsförslag för att
markägaren ska få ut högsta möjliga avkastning från sitt skogsinnehav, förutsatt att det är
målet. I dagsläget använder sig Norrskog m.fl. av en subjektiv inventeringsmetod där de med
hjälp av olika stödmätningar uppskattar skogstillståndet och utifrån en bedömning föreslår
åtgärder.
I detta arbete har två olika planläggningsmetoder studerats med avseende på kvalitet och
tidsåtgång där resultatet har jämförts mot en objektiv cirkelyteinventering. Vidare har de
subjektiva åtgärdsförslagen jämförts mot de åtgärdsförslag som genererats utifrån analyser
med Indelningspaketet av skogstillståndet utifrån data från både de subjektiva och den
objektiva inventeringen.
Studien är gjord på tolv gallrings- och slutavverkningsavdelningar på två privatägda
fastigheter belägna i Jämtlands län. Den subjektiva inventeringen är utförd av fyra planläggare
anlitade av Norrskog för mångbruksplanläggning, medan den objektiva inventerigen är gjord
av författaren. De två olika subjektiva inventeringsmetoder som testats är:
MetodA- Subjektiv bedömning med stödmätning och
Metod B -Klavning av tre subjektivt utlagda cirkelprovytor.
V ariansanalysen visar att det endast är för variablerna stamantal och tidsåtgång som det inte
går att utesluta en viss signifikant skillnad mellan de båda subjektiva inventeringsmetoderna.
Däremot visar resultatet av plottningen av olika beståndsvariabler att det finns en tendens till
underskattning av framförallt volym och grundyta för bestånd med höga volymer, som i detta
fall består av gammal granskog. För variablerna medeldiameter, medelhöjd och ålder går det
utifrån resultatet inte att se någon skillnad mellan de olika metoderna. Den genomsnittliga
medeldifferensen gentemot den objektiva inventeringen blev något lägre med metod B för alla
beståndsvariabler utom för ålder och medelhöjd.
Resultaten visar att det i vissa fall kan tillåtas stora avvikelser i beståndsdata, framförallt
volymen, utan att det påverkar åtgärdsförslagen vid en analys med
lP medan det i andra fall
räcker med en över- eller underskattning på knappt 5% för att det ska leda till ett avvikande
åtgärdsförslag och därmed en inoptimalförlust. Antalet avvikande åtgärdsförslag blev betydlig
fler vid den subjektiva bedömningen än vad en analys med
lP utifrån subjektiva data gav. De
flesta av de avvikande åtgärdsförslagen kommer från medelålders och talldominerande
bestånd där det i många avdelningar var aktuellt med gallring.
Att enbart utifrån denna studie avgöra vilken inventeringsmetod som är den mest
kostnadseffektiva och samtidigt ger den bästa tillståndsbeskrivningen är inte lätt. studien
visar däremot att det är betydligt viktigare att minimera totalkostnaden för beslutsförlusten än
att enbart minimera inventeringskostnaden. Det gäller bara att markägaren är medveten om
hur stor förlusten kan bli p.g.a. avvikande åtgärdsförslag. Det finns således ett stort
ekonomiskt utrymme för att i framtiden utveckla alternativa inventerings- och analysmetoder.