Förebyggande kriskommunikation i det svenska samhällets arbete med sociala risker
En kartläggning och analys av dialogexempel
Att bemöta kriser kräver samarbete mellan många olika grupper och att förebygga misskommunikation är väsentligt. En förebyggande kriskommunikation är följaktligen en viktig pusselbit. Syftet med denna uppsats var att undersöka om de kommunikativa metoder som olika myndigheter använder, kan tänkas vara konstruktiva och effektiva retoriskt när det gäller att komma i dialog med ungdomar i riskzonen. En kartläggning av olika dialogmetoder som används för att skapa en bra kontakt mellan riskgrupper och myndigheter utfördes. Sedan valdes en dialogmetod ut (Ge och Ta-Varje Dag) från kartläggningen för en djupare retorikanalys. Exempel på dialogmetoder beskrivs under kartläggningen i resultatdelen och frågorna om vad som är konstruktivt och effektivt retoriskt besvaras under analysen av den utvalda dialogmetoden och under den retoriska teoridelen. Frågan om den specifika dialogmodellens effektivitet kan kort svaras med att retoriken i dialogmetoden är mycket välanpassad till den förebyggande retoriska kriskommunikationssituationen om den utförs på ett passande sätt.