Folkhögskolans pionjärer
folkhögskolemödrars bildningssyn
Den här uppsatsen berör folkbildningsideal och folkhögskolemödrar. Folkhögskolemödrar kallas de kvinnor som ansvarade för kvinnors undervisning vid svenska folkhögskolor i 1800-talets slut och 1900-talets början. De var gifta med skolans rektorer och ansvarade för det mesta praktiska arbetet på skolorna. Uppsatsen undersöker vilka folkbildningsideal som format två av de första folkhögskolemödrarna i deras bildningssyn och även hur de förhöll sig som kvinnliga folkbildare till manligt utformade folkbildningsideal. De folkhögskolemödrar uppsatsen behandlar, Elisabeth de Vylder och Cecilia Bååth-Holmberg, representerar två av de tre bildningsideal som idéhistorikern Bernt Gustavsson har formulerat. Elisabeth de Vylder stod för ett självbildningsideal, där individen själv aktivt söker kunskap och Cecilia Bååth-Holmberg ett nyhumanistiskt personlighetsbildande ideal, där bildningen skulle förädla människor när de blandat sin egen personlighet med vissa klassiska bevarade ideal. De två folkhögskolemödrarna förhöll sig till de manligt utformade bildningsidealen genom att betona det typiskt kvinnliga i sin undervisning.